Från 1971 till 1972

Året var? Ja jag vet faktiskt inte riktigt? Statistiska Centralbyrån (SCB) utlokaliserade delar av sin verksamhet till Örebro. Örebro var hårt drabbat av nedläggningarna inom skoindustrin. Det var väl aldrig meningen att skoarbetarna skulle bli statistiker. De inflyttande statistikerna skulle istället bidra genom att betala kommunalskatt.

Men när SCB lokaliserades till Örebro innebar det att Örebro kom att få en enorm dator: 512K i processkapacitet!!! Om SCB:s dator i Örebro och om alla andra statligt administrerade datorer kunde man läsa i de årligen utgivna publikationerna Statliga datorer:

Från Svampen till Ölandsbron

Jag bläddrade i ett gammalt vykortsalbum och hittade ett par intressanta bilder. Svampen i Örebro var ju på sin tid ett av landets mest spektakulära byggnadsverk. Här ett vykort som kunde ses hos Grandprix63 redan i maj 2009, men här är min "egen" inscanning:

En annan välkänd betongkonstruktion är ju Ölandsbron, men innan den stod klar i september 1972 fick man åka bilfärja över Kalmarsund. När jag var på Öland första gången i augusti 1972 så blev det följdaktligen färjefärd men utmed en nästan färdigställd bro. Här en bild från färjorna vid Färjestaden på Öland:

Från Shell till Porla

Tidsperspektiv är intressanta. Över en månad utan blogginlägg är som från istiden och fram till nu. Därför undrar jag om någon minns Shells bensinstation vid södra infarten i Örebro? Nu har jag kommit över ytterliggare en bild på den. En yngre gentleman står söder om bensinstationen. Bilden andas idyll, ja rentav parkidyll och återigen är bilden från 1930-talet:

Kommit över, skrev jag. Ja, jag köpte den och följande bilder på en loppis i Grängesberg. Den loppisen stängde förra veckan. På tal om Grängesberg och bensinstationer, så inträffade något tragiskt idag. OKQ8 som enligt uppgift öppnade som IC-mack år 1950 på samma plats (invid nuvarande riksväg 50) och i samma byggnad stängde idag klockan 10.00. När jag passerade klockan 16.05 var alla skyltar och samtliga pumpar nermonterade.

Vid en annan riksväg men på 1950-talet stannade en lastbil som distribuerade bordsvatten från Porla. Vattenföretagets klassiska slogan syns att läsa på flakets lämmar: "Arla Särla Porla". Påskriften på bildens baksida berättar att bilden är tagen "Den 13 juli 1955 på riksväg 1 till Halmstad":

Kör man vägen söderut från Hasselfors så kommer en avtagsväg västerut som leder till Porla brunn, men precis i vägkorsningen finns ett tappställe och det är nog den platsen som de cyklande damerna har stannat vid. Lägg märke till "buteljen" som kröner taket:

Från Hagalund till Krämaren

Jag har länge fascinerats av målningarna gjorda av Olle Olsson, ja ni vet han som bodde i Solna eller närmare bestämt i Hagalund, trästadsdelen som revs på 1960-talet för att ge plats åt höghus. Olles hus sparades dock! Igår hittade jag Ulf Lindes och Rein Välmes bok: Olle Olsson Hagalund - kvick kraftkarl i konstnärsidyll. (från 1965):

Den här boken är alltså gjord innan rivningarna i Hagalund så många av de miljöer som återfinns i hans målningar fanns fortfarande i verkligheten. Här en härlig interiörbild från en livsmedelsaffär med Olle i samspråk med handlaren själv och en annan kund med paket under armen. Själv köper Olle några pilsner:

Den här boken får nu pryda sin plats i hyllan bredvid Eric Wennerholms bok Olle Olsson och hans Hagalund.

Mellan 1950 och 1965 gav Svenska Slöjdföreningen ut en årsbok med titeln Kontur. Åren 1961-1965 var den engelskspråkig och hette då: Kontur - Swedish design annual. I den sista årgången hittar man en bild från det då tämligen nybyggda affärs-, kontors- och bostadshuset Krämaren i Örebro. Ett stort garage med både parkeringsplatser och bilförsäljning fanns det i källarplanet och en bensinstation. BP från starten 1963 men de sista åren före stängning Statoil. Namnet på byggnaden uppfattas av många som lite obehagligt (krämare= lite nedsättande synonym för handlare) men det är faktiskt det gamla kvartersnamnet. Att bilden är tagen före högertrafikomläggningen går inte att ta miste på. Jag undrar förövrigt om inte ambulansen som kör norrut är den samma som jag hade med i ett inlägg som jag skrev i maj?

Som alla goda årsböcker så innehöll den här också annonser och på bokens sista uppslag återfinner man den här snygga reklamen för Volvo P 1800 S:

Från Pratt till BP

Som en slags hälsning in i framtiden måste någon ha lagt den 32-sidiga lilla handboken Pratt-service där i trossbottnen av sågspån någon gång runt 1930. Att det skulle vara just jag som hittade den drygt 70 år senare kunde personen förhoppningsvis inte veta... Informationen är intressant: "Ni skall aldrig försumma att byta olja, då Ni kört omkring 200 mil." Eller vad sägs om att bilmärket Minerva, sommartid, kräver en olja med viskositeten 60, medan en Volvo eller Pontiac föredrar 30 på sommaren och 20 på vintern. Vidare får man veta att: "Ni slipper irriterande ljud om Ni smörjer regelbundet. Ni slipper också 90 % av alla reparationer och vad detta betyder i mindre underhållskostnader och längre livslängd för vagnen..." Först allmänna råd om motorskötsel, sedan smörjoljetabeller för bilar, lastbilar, omnibussar, motorcyklar, traktorer och båtmotorer och därtill en praktisk felsökningstabell. Det är innehållet i skriften Pratt-service (utan tryckår):

Från 1932 kommer dock nästa handbok som innehåller faktauppgifter om historia, näringsliv, samhällsservice, sevärdheter, en kartbilaga och en massa trevliga annonser, Örebro län - en handbok:

En av dessa annonser kommer från BP och är en enkel kartskiss över bolagets alla sex bensinstationer i Örebro. Jag får erkänna att det är ganska svårt att lista ut exakt var de olika mackarna låg. Vägen mot Stockholm är markerad så det ser ut som om man skulle åka Engelbrektsgatan (!) ända till Almbyplan och därefter Hjälmarvägen österut.

Om det var en sådan "huvudled" på den tiden, så är det kanske förklaringen till att Hjälmarvägen öster om Ormesta är en betongväg vars skarvar ännu känns genom flera lager av asfalt. Att just Engelbrektsgatan var en huvudgata som ledde trafikanterna från riksväg 6 ser man på den här bilden från omkring 1940, tagen vid Storbron med Centralpalatset i bakgrunden. Katrineholm 80 km står det på skylten som pekar i Engelbrektsgatans riktning österut

Från Lillån till Östansjö

Jag letade efter ett särskilt tidningsurklipp i mina gömmor, men hittade ett annat istället. Annonsen inför invigningen av Wessels stormarknad i Lillån norr om Örebro den 15 september 1967. Wessels ville helst etablera sig i Örebro, men kommunen vägrade att upplåta tomtmark. Istället blev det varuhusbygge på en åker invid nuvarande riksväg 50, i utkanten av Lillån som var centralorten i vad som då var Axbergs kommun och som kom att inkorporeras i Örebro kommun vid årsskiftet 1970-1971. Den nya stormarknaden med byggmarknad var enorm med dåtida jämförelser, 9 000 kvadratmeter i ett plan, 900 kundvagnar, 1 000 parkeringsplatser och en barservering med 250 sittplatser. Vid servicedisken kunde man lösa in utbetalningskorten för barnbidrag och folkpension, man kunde klacka om sina skor i en s k klackbar och i en annan bar kunde man köpa korv och glass. Blomsterkedjan Buketten hade ett snabbköp och i anslutning till stormarknaden fanns en BP bensinstation. Här annonsen ur Nerikes Allehanda den 2 september 1967:

Wessels bytte såsmåningom namn till B&W och idag heter stormarknaden Coop Forum. Många med mig säger fortfarande Wessels och vi som säger så, vet precis vad vi menar...

BP-stationen blev senare en bensinstation med märket MACK men är numera både nedlagd och riven.

På andra sidan av klippet med annonsen fick jag syn på en annan annons med några bestick. Det var bensinstationen Murco i Östansjö som meddelade att månadens erbjudande var en uppsättning bestick varje gång man tankade - allstå tolv tankningar och en hel besticksservis var din. Vad som erbjöds var en sådan där sämre kopia av Nils Johans Singoalla, som Libby har skrivit om en gång. Här är annonsen från Nils Löfqvist, Murco bensinstation i Östansjö, införd i Nerikes Allehanda den 2 september 1967:

Från Glass till Bensin

Jag fortsätter letandet bland mina fotonegativ. I en bunt svartvita negativ som jag fick ta hand om i samband med en husrenovering för omkring 15 år sedan, hittade jag två trevliga örebrobilder från 1930-talet. Först en glassförsäljare med sin mobila kiosk parkerad i Slottsparken med Svartån och Karolinska läroverket bakom ryggen. Glassen var av lokal tillverkning och kom från Örebro Glacefryseri på Tulegatan 4:

På nästa bild ser man en ung man iförd den tidens typiska golfbyxor, dricka vatten ur en handpump. Men det intressanta är det som syns i bakgrunden, en Shellstation med en serviceman i arbete vid en bil. Den här bilden har i övrigt en omgivning som gjorde det omöjligt för mig att lokalisera den. Jag utgick från att bilden var tagen i Örebro och tittade därför i yrkesdelen av Örebro Stads Adresskalender från 1951. Under uppslagsordet bensin återfinner man alla bolagen och för Svenska Shell AB, framgår att det fanns bensinstationer på: Engelbrektsgatan 60, Stortorget 29, Storgatan 20-22 och Södermalmsplan. Av dessa adresser var det bara den sista som kunde vara aktuell i det här fallet och jag gjorde en sökning i Örebro Stadsarkivs bildarkiv efter Södermalmsplan och där fanns en bild på baksidan av just den här bensinstationen:

Den här bensinstationen är sedan länge borta men kvar är den lilla parken - numera snarare en trädomgärdad parkeringsplats - som låg precis där dåvarande riksväg 6 hade sin södra infart till Örebro. Shellstationen levde förmodligen kvar till omkring 1960 då en ny underjordisk Shellmack togs i bruk längre upp på stan, i korsningen Drottninggatan-Änggatan i det s k Södergaraget. Närmaste konkurrenten till den ursprungliga Shellstationen var en Gulfmack, snett över riksvägen med adressen Drottninggatan 92 som också GrandPrix63 omnämner i ett av sina inlägg.

Från natt till dag

Två olika städer som båda genomflyts av en å med namnet Svartån. Det rör sig dock om två olika svartåar! Tittar man på en karta så ser man att båda ligger vid stora sjöar; i verkligheten är det dock bara den ena som verkligen ligger vid en stor sjö. Den andra staden avskiljs effektivt från sjön av en träskliknande åmynning bevuxen med sumpskog. De båda sjöarna heter Mälaren och Hjälmaren och städerna heter alltså Västerås och Örebro. Båda blev de också fotograferade i den stora bokserien om landets landskap som Allhems förlag i Malmö gav ut. 1960 var det landskapet Närkes tur och landskapets "huvudstad" fångades i bl a en nattbild som kanske antyder att kvälls- och nattlivet är ganska häftigt i Örebro. Det handlar nog bara om en längre slutartid:

Redan tre år tidigare - 1957 - var det landskapet Västmanlands tur och då visade sig Västerås från den ljusa sidan, där nattens neon bara kan tänkas i fantasin:

Lekebergsbrynt messmör

Fä är en äldre benämning på tama husdjur och Säter är förutom en kommun i Dalarna, en synonym för fäbodvall. En säter eller fäbodvall startades utanför den egentliga jordbruksbygden för att ge kreaturen sommarbete och för att tillverka olika mejeriprodukter av get- och komjölk.

Numera är det lätt att tro att messmör är en typiskt jämtländsk produkt och dåvarande Jämtlands mejeriförening började tillverkning i stor skala redan 1939. Sedan 2008 bedrivs tillverkningen i Östersund av mejerikoncernen Milkos dotterbolag Fjällbrynt AB.

Precis som fäbodvallarna förr fanns i nästan hela landet, så tillverkades messmör inte bara i Jämtland. En bit in på 1960-talet tillverkade exempelvis Mejeriföreningen Örebro sitt Lekeberga gräddmessmör. På burkens lock betar kor vid silhuetten av västernärkes "fjällkedja" Kilsbergen.

Från Wien till Falun via Kumla

Wien är inte den enda världsmetropolen som är känd för sina korvar, en annan sådan ort är Kumla. På burkens baksida kan man läsa: "Kära Husmor! Skinnfri Kumla-Korv lämpar sig utmärkt för såväl all slags grillning som kokning".

En tredje sådan korvstad är Falun. Genom Kumla och Örebro drevs före stålwirens tid enorma mängder oxar. Som exempel kan nämnas år 1624 då 32 650 djur passerade förbi oxtullen i Örebro. För att tillverka en gruvlina till Falu koppargruva krävdes cirka 200 oxhudar. Att det fanns gott om kött till korvar i Falun har alltså sin naturliga förklaring. Hur falukorven hamnade där den gjorde 1978 då den spelade en slags huvudroll i en film inspelad i fäbodmiljö har kanske inte samma naturliga förklaring. Det handlade i vart fall varken om grillning eller kokning...

Nyligen träffades den filmens regissör och fotograf , d v s Joe Sarno och Torbjörn Lindqvist på Biografmuseet i Säter för att själva bli filmade för en kommande dokumentär från det malmöitiska produktionsbolaget Rock´n roll Film. Enligt Dala-Demokratens reportage den 10 juli 2009 så anser Joe Sarno att "Torbjörn är den bäste fotografen i världen. Han tillför filmen egna idéer. Det brukar jag inte annars tillåta fotografer". Där har vi kanske en förklaring till falukorvens medverkan i filmen Fäbodjäntan?

Från Wien till Örebro

På tal om film så kan jag berätta om biografen Palladium i Örebro som invigdes 1925 och ombyggdes 1943 och fick då namnet Rio. På 1970-talet blev biografen ett tempel för män med håriga handflator, eller som örebrojournalisten emeritus Alf Rune Karlsson skriver i sin bok Filmvägen till biogatan (1998): ”Under 70-talet blev Rio känd som stadens mesta porrfilmsbio och kallades stundom ’Porrio’. 1983 övertogs Rio av en privat ägare som tidigare hade varit föreståndare för biografen. (…) Sandrews i Stockholm övertog biografen i mars 1985. (…) Under 1990 körde Sandrews Rio parallellt med Sandrews 123. Men i april sommarstängde Rio. När det var dags för höstsäsongens start i augusti meddelade Sandrews att det rådde filmbrist och sköt upp Rios start på obestämd tid. Men någon nystart kom aldrig och gamla Rio var stängd för gott”.

Jag besökte Rio först under Sandrews tid, men den sista gången jag var där såg jag en film som säkert hade fungerat bra även under 1970-talet, nämligen Robert van Ackerens Die Venusfalle (1988), eller Venusfällan som är den svenska titeln. Filmen handlar om en man som redan har en fästmö men som börjar förföra andra kvinnor eftersom hans hunger efter kvinnor är omättlig. Man kan nog säga att det var de oklädda aktriserna som gjorde den filmen - trots att många av dem varken hade en karriär före eller efter filmen - och manuset hade verkligen inte fungerat som radioteater…

Sonja Kirchberger, som spelade Coco i filmen är ett undantag. Hon har gjort en lysande karriär i TV-serier och TV-filmer och har enligt www.imdb.com medverkat i 56 produktioner efter Venusfällan. Skådespelandet är väl Sonjas andra karriär, eftersom hon som tioåring 1974 började som balettdansös vid operan i sin hemstad Wien.