Från 123 GT till Opels bussar

I augustinumret 1967 av tidningen Lektyr, så kan man under rubriken Motorglimten, läsa en presentation av Volvos då nya Amazon 123 GT. Utseendemässigt var det ingen överraskning: extraljus som standard. De små sköldarna på framskärmarna, under kromlisten och nära sidodörrarna stod 123 GT istället för 121. Tittade man in på förarplats så var det den tre-ekrade ratten som var den mest påtagliga förändringen, men där fanns även en varvräknare. Det var under motorhuven som skillnaden mellan en vanlig Amazon och en 123 GT kunde ses. Ja för blotta ögat var det ju mest de två filterburkarna på de dubbla SU-förgasarna som såg främmande ut. Motorn var ju ursprungligen den vanliga 75 hk B18 som var standard i alla Volvo personvagnar från och med 1962 års modell. När Volvo P 1800 levererades 1965 så hade man lyckats locka fram 115 hk ur denna B18-motor. För att vidga sitt modellprogram "stoppade man tillbaka" denna trimmade B18 i en Amazon. Resultatet var inte så lyckat! Nu talar jag inte längre om vad jag läst i Volvo-litteraturen, utan utifrån vad jag hört från praktiska fartförsök i slutet av 1960-talet! Just det: Volvo 123 GT var en snabbare bil än Volvo P1800! I Lektyrs augustinummer 1967 meddelas vidare att Volvo hade leverat 50 st Volvo 123 GT till Polisen samtidigt som Flygförvaltningen meddelade att de köpte 41 stycken 6-cylindriga Opel typ 375-74

Från Telefoner till Garboda

I en kommentar till ett inlägg på en annan blog påstods att telefoner förr var gjorda av porslin och när jag har sett det här tidningsomslaget, Lektyr nr 47 1965, så är jag benägen att hålla med. Jag tror nästan att det är en telefon av keramik, eller är det en vattenpipa?

Flickan verkar vara en av typen lång och blond. Lång och blond var ju även Greta Gustafsson! För de flesta är hon mer känd som Greta Garbo och nere i Småland har man i många år hävdat att hennes anor var därifrån. Det är ju till viss del sant men till saken hör att hennes mor var s k oäkta dotter till en bergsman från Garboda i nuvarande Lindesbergs kommun.

På 1940-talet var Greta hemma i Sverige en sommar och kom i taxi tillsammans med Mimmi Pollack för att besöka morfar-gubbens grav, men hittade honom inte i Lindesberg eftersom han råkade bo på Nora-sidan av Öskevik när han dog. Det märkliga efternamnet Garbo är alltså inte så konstigt...