Tidningen Företagsminnen

Jag har helt nyligen börjat prenumerera på Företagsminnen - magasinet om näringslivets historia.
I det senaste numret kan man bl a läsa om hur den dåvarande generalagenten för Carlsbergs öl, Arvid Nordquist, med hjälp av ASG, bar sig åt för att danska Carlsberg, skulle kunna finnas på butikshyllorna i hela landet den magiska dagen 1 oktober 1965. Alltså den dagen då mellanölet släpptes fritt i Sverige. Jag blir förstås lite störd av att skribenten avslutar sin text med utropet: Hvergang! Jag och alla andra har väl alltid sammankopplat hvergang! med Tuborg.

Att prenumerera på Företagsminnen - magasinet om näringslivets historia, som utges av Centrum för näringslivshistoria, kostar 280 kr om året och då får man 5 nummer med 56 sidor i fyrfärg. Från 2014 heter tidningen istället Företagshistoria - människorna, händelserna & prylarna och planeras utkomma med 4 nummer per år.

Från ambulans till brandbil

Vi förflyttar oss 38 år tillbaka i tiden till Johannes brandstation i Stockholm. Det är månaden maj 1973 och två ambulansmän står bredvid en Peugeot J7. Om inte ambulansen hade haft ett svenskt registreringsnummer GAL 281, så hade bilden lika gärna kunnat vara tagen i Paris.

Samma månad och samma år men vid Solna brandstation står en brandbil byggd av en Volvo Snabbe. Tydligen stationens bil nummer 4 och registreringsnumret var ESD 749.

Från margarin till djupfryst

Vad är det som är gult och står på rad? Just det, Margarinbolagets distributionsbilar. Lite olika modeller. Ganska många Volvo Snabbe, några pickuper av märket Chevrolet och...?

Bilden är ur boken Margarin utgiven 1963. Tre år tidigare, 1960, utgav Kooperativa Förbundet en fyrspråkig bok på svenska, engelska, franska och tyska: Industrier - Factories - Usines - Fabriken där man också kan få se en pickup av märket Chevrolet, med registreringsnumret O2031:

Från överfylld dunk till utebliven bärgning

Annonsen på baksidan av Teknikens Värld nr 2 1970 handlade om den då tämligen nya: TV-tidningen. I annonsen ser man framsidan av TV-tidningens andra nummer som utkom i början av december 1969:

Omslagsbilden är hämtad från det årets julkalender i SVT: Herkules Jonssons storverk. Upphovsmannen var Tage Danielsson, som också spelade pappan. Genom trollformeln "överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare", bytte far och son Jonsson roller och sonen Herman förvandlas till Herkules Jonsson. I ett av avsnitten tar Herkules hand om en gammal skrotbil, som han snabbt renoverar och gör körbar. Sin, till liten grabb förvandlade pappa, skickar han till bensinstationen för att köpa bensin i dunk. På Texaco blir Jonsson så fascinerad av bensinpumpens räkneverk så han lyckas fylla femlitersdunken med 14 liter. När han sen ska betala så har han inga pengar och försöker "betala" med idolbilder.

Tillbaka hos Herkules för att hämta pengar till bensinen dyker en bärgningsbil - en Volvo Snabbe - upp som ska hämta skrotbilen. Herkules ber dem att ge honom lite mer tid för att han håller på och fixar med bilen. Bärgarna åker istället och tar en fika och under tiden kommer Jonsson tillbaka med bensindunken och bärgarna återkommer från fikat bara för att konstatera att det inte längre fanns någon skrotbil att hämta för den åker Herkules och Jonsson iväg med. En intressant detalj är namnet på bärgningsföretaget har maskerats. Jag förmodar att det hette: "Söders" men här har man dolt bokstäver, så det bara går att läsa "Öder"

Från Volvo Snabbe till Hudson Rambler

Om man år 1957 inte blev övertygad om nödvändigheten i att köpa en Volkswagen Transport, så kanske man kunde frestas att inhandla en s k framstyrd lastbil av svenskt fabrikat, en Volvo Snabbe? Jag minns min barndoms förtjusning när jag lärde mig att det fanns lastbilsmodeller med de fantasifulla namnen Volvo Snabbe och Volvo Starke. Jag hade ingen aning om hur dessa modeller såg ut, så därför tjatade jag om Volvo Snabbe och Volvo Starke varje gång jag såg en lastbil av Volvos fabrikat. Här en annons för Volvo Snabbe ur tidningen Transportarbetaren nr 11 1957:

En lastbil kanske inte heller uppfyllde de transportbehov man hade år 1957? Var det kanske människor som skulle fraktas? Då kanske en ny taxibil kunde vara något och i så fall, varför inte en Hudson Rambler? Snygg är den inte, men säkert praktisk med bekväm "in- och urstigningshöjd", som annonsen i Transportarbetaren nr 5 1957, utlovar:

Jag tycker modellen har något "ryskt" över sig, vilket kanske passade bra på den tiden då Stockholms taxichaufförer också extraknäckte som generaler i röda armén... eller vad ska man tro när man ser bilden på chaffisen?