Från Asmussen till Neumann

Alla stora internationella stjärnor uppträdde i de svenska folkparkerna. Sommaren 1963 var inget undantag, både Duke Ellington och Count Basie turnerade i parkerna. Men även från vårt södra grannland Danmark kom två lysande musikanter och underhållare: Svend Assmussen och Ulrik Neumann.

De var ju för övrigt så uppskattade i Sverige och uppträdde har så ofta så man trodde nästan att de var svenskar. I pressinformationen före folkparksturnén som pågick den 10 till 31 augusti påstods att de: "har framträtt ytterst sparsamt under sommaren. Några TV-galor i Spanien, Italien och Monaco är allt. För resten har de vilat - Svend hemma i Danmark och vid Rivieran, Ulrik i sitt skånska sommarhus. De har föresatt sig att komma solbrända och utvilade till folkparksturnén."

Och längre fram i pressinformationen: "Som artistisk kombination är de unika. De är mogna mästare på sina repsektive instrument, fiolen och gitarren. Deras musikaliska fabuleringsförmåga är med ett ord sagt fabulöst. Deras komiska fantasi förefaller gränslös - även bokstavligt talat: i Paris gjorde de sin show på köksfranska med vanvettigt roliga resultat!"

Från Signe till Anna-Lisa

Tidningen Folkparken utgavs under åren 1916 till 1940. Tidningen utges fortfarande men heter sedan 1940 Scen och Salong. Åren omkring 1940 var det inte ovanligt att kända skådespelare och skådespelerskor fick pryda tidningens omslag. På nr 5 1938 kan man se den då 23-åriga Signe Hasso. Hon filmdebuterade 1933 och mitt under brinnade världskrig åkte hon till Hollywood och fortsatte sin skådespelarkarriär. Hon avled i Los Angeles år 2002.

På omslaget till Folkparken nr 3 1940 kan man se Karin Ekelund, hon var 20 år när hon filmdebuterade 1933. Hon kom senare att som första kvinna att anställas som producent och regissör på Radioteatern. Karin Ekelund avled 1976.

1913, samma år som som Karin Ekelund föddes, föddes också Anna-Lisa Ericson. Hennes långa filmkarriär började redan 1930 och hon medverkade fram till 1993 i sammanlagt 61 film- och TV-produktioner. Anna-Lisa firar sin 96:e födelsedag om drygt en vecka... Här ses hon på omslaget till Folkparken nr 6 1940.

Från TV:s Aktuellt till folkparkerna

I boken: Det var dans i Folkets Park... Minnen från den svenska folkparken (2004) berättar Lill-Babs att hon har sina allra finaste minnen från folkparkerna: "Jag är uppvuxen i parkerna och kan inte leva utan dem." En som kanske inte hade samma odelat positiva erfarenheter av folkparkerna var Olle Björklund. Från början var han skådespelare men anställdes på 1950-talet som nyhetsuppläsare i TV och kallades Mr Aktuellt. I början av 1960-talet uppträdde han - en av landets första TV-kändisar - i folkparkerna, vilket ledde till att han avskedades från sitt arbete i TV år 1961.

Under sommarsäsongen 1963 turnerade han istället i folkparkerna med en revymusikal skriven av Bengt Linder, med melodier av Jules Sylvain och sångtexter av Sven Paddock.

Musiken i föreställningarna svarade Trio mé Bumba för. Alltsammans kallades Amors hörna. Olle Björklund spelade tre olika roller i föreställningen: Storgodsägare, Mallorca-spanjor och en filmälskare. Hela tiden uppvaktad av tre "gracer" spelade av Gunvor Pontén, Marie Ade och Gunlög Hagberg.

Men var är nu detta? Är det Bettie Page...? Nej det är Gunvor Pontén på ytterligare en av promotionbilderna för Olle Björklunds Amors hörna år 1963!

Från träkol till Lindy hop

Jag har läst någonstans att landets sista träkolshytta, den i Svartå kunde läggas ner 1966 eftersom de då hade ett tillräckligt stort lager av tackjärn för att förse landets sista användare, Pentaverken i Skövde, under ytterliggare två år. I Skövde inblandades det träkolssmälta tackjärnen i gjutningen för att uppnå någonslags seghet i B 18-motorernas motorblock. Pentaverken bytte förövrigt namn till Volvo Skövdeverken, redan 1961.

I början av 1960-talet fanns ju som bekant bara en TV-kanal. Kanske bidrog det till att befolkningen i högre grad roade sig på andra sätt. Det var väl betydligt fler evenemang i folkets hus och i folkets park och så var det exempelvis i huvudorten i den kommun där Svartå ligger, Degerfors. Där kunde det gå livat till när 1960-talet var ungt: först en bild som verkar väldigt "kinky" men är förmodligen från en "sansad" maskerad och sedan en bild är från ett uppträdande med två damer som tydligen kallades: "Baby Dolls", frågan är om de var lokala förmågor eller kända artister?

Från Degerfors kommer ju annars två lokala förmågor som också är kända artister om än inom två olika genrer, jag tänker på Ralf Edström och Nils Landgren.

Nu har jag nyss nämnt trombonisten Nils Landgren. Tidigare har jag skrivit om bland annat Monica Zetterlund och Miles Davis. Nu är det kanske på sin plats med en varning: Jazz är farlig...? Åtminstone om man ska tro boken Jazzen anfaller från 1946.

Särskilt farlig är den kanske för att den föder lusten till dans och dess värsta form är enligt boken det som kallas Jitterbug, men som också är känt som Lindy hop.

Nu skulle man kunna läsa den här boken som bara en tokig och töntig skrift som försöker misskreditera jazzmusiken, men den är istället oerhört rasistisk och blir man sen medveten om att bokens författare Erik Walles var en av landets ledande nazister under mellan- och efterkrigstiden, så blir ju inte den rasistiska grundtonen så oväntad. Walles - som för övrigt påstås vara är en latiniserad form av Dalarna - härstammade från Malung.

Själv blir jag som - inte klarar ett enda danssteg - oerhört fascinerad av de som sysslar med Lindy hop. Varje sommar träffas dess utövare från hela världen i den lilla gruvorten Herräng, i Roslagen, http://www.herrang.com/ för att bland annat slänga varandra runt väggar, tak och golv i Herrängs folkets hus, här ett klipp från 2007: