Bilden av Sverige

I början av 1970-talet utarbetade arbetsgivareföreningen (SAF) en s k stillfilm avsedd att visas för arbetskraftsinvandrare: Sverige - här är ditt nya land.

Här kommer ett litet urval av bilderna. En Opel arbetar sig uppför Föreningsgatan i Kiruna. Några personer sitter i en av Arbetsmarknadsstyrelsens brandgula Volkswagen-bussar. En kvinna fyller sin varukorg och två män på en bilverkstad servar en Saab 95.

Från Peugeot 404 till Volkswagen 1500

Drömmen om sommaren och hur man kanske upplevde den. Två liggande omslag från tidningen Motorföraren från april 1963 och från juli 1962. I april 1963 drömde man om den kommande sommaren genom att visa en bild - som ser ut att vara tagen på en halländsk sandstrand - som visar campinglivets nödvändiga utrustning, tält, campingbord, campingservis, parasoll och dykarutrustning. I förgrunden begrundar en kvinna sina nyköpta vattenskidor från Sandströms skidfabrik i Lindesberg; dels skidan Florida slalom och en annan som heter Lux sport (?). Vattenskidorna ligger i baksätet på en Ockelbo plastbåt med en Archimedes  utombordare. Längst ner vid strandkanten ser man den karaktäristiska vindrutan på Peugeot 404.

Vid en annan strandkant eller snarare ur en annan vattenyta sticker en lättklädd kvinna upp i sällskap av några näckrosor. På gräsmattan intill väntar en Volkswagen 1500. Så kunde man alltså uppleva och tillbringa juli 1962.

Från VW pickup till SAAB 96

Så här skrev man på mittuppslaget: "Chuck Poole och hans Chuckwagon hör till de absoluta favoriterna när det gäller bakhjulsåkare i USA" och på bilden ser man en röd Volkswagen pickup rusa fram på bakhjulen. Mittuppslaget kunde man hitta i tidningen Start & Speed nr 6 1969.

Året efter kunde man återigen se en bil på bara två hjul. Denna gång en röd SAAB 96 med Stig Blomqvist bakom ratten med båda högerhjulen i luften genom en kurva - möjligen från tävlingen Röforsloppet. Bilden fanns i en annons för tidningen Illustrerad Motorsport som i sin tur fanns på baksidan av tidningen Start & Speed nr 12 1970

Från Golf till Granada

Det är ju lätt att tro att "Kling och Klang" alltid har rullat runt i bilar av märket Volvo. Inte minst när man ser den här bilden från Torslanda, hösten 1972 med 36 stycken leveransklara polisbilar av modellen Volvo 144 av 1973 års edition:

Här kommer dock två bildbevis som inte har så mycket med Volvo att göra, VW Golf:

och Ford Granada, där sökarlampan kommer till användning:

Från Hjo till Askersund

Som en vattenfylld kanot ligger Vättern mitt i Götaland. Det påstås vara en nyckfull sjö, så därför har jag alltid hållit mig på strandkanten. Våren 1990 besökte jag den trevliga lilla staden Hjo och där vid en gata som liksom rann ut i själva sjön stod ett av de märkligaste bilbyggen jag sett. Andersson som också var med blev lika förvånad och kände sig tvungen att rulla sig en ny av Tiedemanns gul. Det var en Volkswagen 1300 pickup:

Några dagar tidigare hade vi promenerat utanför Skövde på några leriga åkrar och hittat en övergiven gård i vars uthus vi fann en Fordson och en oidentifierad personbil:

Tre år tidigare gjorde jag och Laimek en liknande leråkervandring utanför Askersund och i ett annat uthus hittade vi en Renault, eller vad var det?

Vi blev ganska utmattade av vandringen och tänkte att en kall pilsner skulle vara gott, precis då nådde vi fram till SNUT-mc:s klubblokal (= Södra Närkes United Twins). 20 kronor kostade inträdet, men det var inte öppet! Kanske var vi där på fel dag och vid fel klockslag; det var en tisdageftermiddag i slutet av april 1987:

Från roller till fiber

Numera ska ju allt sprutas. Det är slut på allt gammalt hantverk. Det är bara att spruta på eller spruta ut. För riktigt länge sedan målade man färg med pensel, nu hakar man av skåpluckorna och lämnar in dem på sprutlackering. För sådar 35 år sedan gick det precis lika bra att måla färgen med en roller. Man kunde klara sig bra med en söt flicka i jeans som satt på knä uppe på diskbänken och rollade röd servalac förtunnad med målarterpentin, som på den här bilden ur ICA-förlagets bok: Massor av idéer (utan angivet tryckår):

Samma sak är det med isoleringen exempelvis i vindsutrymmen. Man bara ringer efter en isoleringsfirma som kommer och sprutar in lösull. Förr använde man hederliga fiberskivor från exempelvis Gullhögen. Hemfrakten kunde man lätt ordna själv eller få hjälp av någon trevlig bekant med takräcke på sin Volkwagen 1200. Hade man en riktigt försiktig kamrat, så behövde man inte ens surra fast fiberplattorna på biltaket, som här i en annons ur Villabyggarboken från 1966:

Från 411 till 17M

Nu är det alltså dags att säga Hej till det nya året och det gör man bäst med en annons för drycken Hej, som förövrigt får mig att tänka på Mer! Kan det ha varit så att Mer hette Hej från början? [Annons ur tidningen SE nr 18 1969]:

En dryck som inte innehåller konstgjorda smakämnen eller konserveringsmedel är väl helt i sin ordning, men när jag sen får veta att den varken innehåller alkohol eller kolsyra så blir jag väldigt skeptisk... Lika undrande blir jag faktiskt inför en Volkswagen med modellbeteckningen 411..

Den här annonsen är hämtad ur SE nr 44 1968 men som tur var, så fanns det i samma nummer en annons för en bil som såg riktigt vettig ut , en Ford 17M. De som den gjorde annonsen hade iallafall mer känsla för mode:

Från den skånska Volkwagen-byn till Snobbens jul

I mitt gamla klippalbum som farmor och jag roade oss med att klistra in i tillsammans, hittade jag två bilder. Dessa har jag nu sammanfogat eftersom de ursprungligen satt ihop och var ett uppslag i Volkswagen-ägarnas tidning VW-Forum någon gång när 1970-talet var tämligen nytt. Alla folkorna har registreringsskyltar som börjar med M och MA vilket gör det tämligen enkelt att ringa in det gamla Malmöhus län, men var i detta län bilden är tagen har jag ingen aning om. Jag har knappt varit i Skåne... Malmö, Båstad och Hovs hallar, så heter mina skånska erfarenheter. Använder jag dessa mina erfarenheter, så utesluter jag både Malmö och Båstad.
Det man ser på bilden bör vara alla Volkswagen-ägare i denna skånska ort. 1200 och 1500 och ett par Transport.

Söndagen den 20 december var ju annars en bra dag för städning inför den kommande storhelgen. Redan på förmiddagen bestämde vi här hemma att vi skulle lyssna på julmusik och istället för att börja leta fram tänkbara julskivor så kopplade jag en sladd mellan datorn och förstärkaren och letade fram Somafm:s trevliga Christmas Lounge (länken öppnar mediaspelare) Till min stora glädje fick jag då höra en pianist som lät som en av mina döda husgudar: Jan Johansson, Bill Evans och Esbjörn Svensson. Han hette Vince Guaraldi och avled redan 1976 och kunde alltså omedelbart fogas till de döda pianisternas skara. Vince gjorde musiken till filmatiseringarna av den teckande serien Charlie Brown, som vi i Sverige känner som Snobben. Den låt som jag hörde var Christmas Time is here:

Vill man lyssna på något annat med Vince Guaraldi, så föreslår jag Greensleaves och då får man också se hans snygga polisonger:

Från nybryggt kaffe till rödglödgade bromstrummor

Så är det alltså klart! Aldrig mer kommer en karl att kunna stanna vid vägkanten, fälla upp sitt campingbord. Hälla upp nybryggt kaffe ur TV-kannan och se frugans överviktiga faster slå ner sin enorma bak över en pytteliten campingstol, medan han själv kan studera medtrafikanter girigt tittande på hans nyvaxade SAAB 92-a...

Aldrig mer kan tonårsgrabbar stå i kalla becksvarta skogen under Bergslagsrallyt och höra skönsången från trimmade SAAB V4-or komma långt bortom kurvor och krön och sen snabbt se dem försvinna bakom nästa kurva med tända bromsljus och rödglödgade bromstrummor..

Nej självklart har ingenting dramatiskt hänt just nu. Det jag beskriver har ändå slutat hända för länge sen. Jag förlorade hoppet om SAAB redan när GM köpte SAAB. Jag säger bara SAAB är död, leve SAAB. Nu kommer en "konspirationsteori":

Det är inte slut än: Kineserna har köpt verktygen och kommer att tillverka 9-3-or och 9-5-or under flera år, precis som det tillverkades gamla FIAT-modeller i Polen, Sovjetunionen och Spanien, eller gamla Renault-modeller i Rumänien..

GM behåller varumärket SAAB som de kan klistra på nischade modeller ur sitt eget sortiment..

Här hemma kommer Koenigsegg att kunna börja tillverka en folkligare modell, som i stor utsträckning kommer att se ut som den tilltänkta nästa SAAB-en. Fabriken kommer att tillhandahållas gratis av Trollhättans kommun som genom sitt fastighetsbolag köper hela SAAB-fabriken för en billig penning. Staten skjuter till pengar på två sätt; dels genom direkt teknik-/forskningsstöd förmedlad via Innovatum och indirekt via AMS genom att kalla det för: "omställnings-/utbildningsstöd" till den under en period friställda SAAB-personalen. Som den goda centerpolitiker Maud Olofsson är som industriminster, så vet hon att hon aldrig får göra om sin partikollega och ministerkollega Nils G Åslings, misstag att förstatliga privat industri. Maud är istället bara med och "styr och ställer" och om några månader så kommer hon att erkänna att hon på eftermiddagen i dag (fredagen den 18 december) faktiskt ringde till Reinfeldt och sade: "Hej Fredrik, det är jag.... Maud... det är klart nu! du kan ringa till Christian (Koenigsegg) och berätta att det är klart! ..Ja, han får hela SAAB gratis... allt utom värdelösa maskiner som man bara kan göra omoderna bilar av... och namnet får han inte heller, men det gör ju inget, eftersom det bara får folk att tänka på flygmaskiner som inget annat lands flygvapen vill köpa..."

Allt kommer alltså att bli till det bästa. Men det är ändå osmakligt att meddela "nedläggningen" till de SAAB-anställda veckan före julhelgen!!

Så långt min konspirationsteori. I mitt minne är ändå en SAAB en trimmad SAAB V4, som här fotograferad av mig själv på Röforsloppet 1976, eller var det 1981:

Eftersom vi nu har hamnat på Röforsloppet, strax utanför Arboga. Så ska jag visa ytterligare en bild därifrån. Den är speciell av två anledningar: det är en Volkswagen och det är det första fotografi jag tog som jag var riktigt stolt över, både skärpa och fartsuddighet, men vem körde den bilen? SMK Örebros rallycrossåkare Anders Hultqvist?

Från 1972 års tråkiga till 1957 års fantastiska

Lastförmåga och lagringskapacitet har alltid fascinerat mig. När en annons utlovar god lastförmåga hos ett fordon blir jag därför intresserad. Men faktum är att en annons kan vara så saklig att den blir rent tråkig. Se här hur man lyckades göra tråkig reklam för VW Transport. Annons ur tidningen Konditorn nr 11 1972:

Då är istället bilderna ur 1957 års broschyr för VW Transport alldeles fantastiska att se:

Från Morgongåva till Innsbruck

Sandströms skidfabrik var inte det enda företag som levererade produkter till olympiska spel. Så även Westeråsmaskiner i Morgongåva, som till vinterspelen i Innsbruck 1964 kunde bidra med två stycken Aktiv Snow Trac som tjänstgjorde i de olympiska slalom- och störtloppspisterna.

Enligt AB Westeråsmaskinerns och And. Fischer AB:s personaltidning Knivbladet, stod de två Snow Trac-arna för de bästa svenska insatserna i backarna! Aktiv var försäljningsnamnet för jordbruksmaskiner som tillverkades av Westeråsmaskiner och försåldes av And. Fischer. Aktiv Snow Trac utvecklades av den geniala konstruktören Lasse Larsson år 1954 och kom i serieproduktion tre år senare. Det unika med den här bandvagnen - eller snövesslan - var att den var försedd med vanlig bilratt istället för styrspakar, vilket gjorde den väldigt lättkörd. Drivkraften hämtades ur Volkswagens fyrcylindriga luftkylda boxermotor. Konstruktionen som helhet var oerhört slitstark och när tillverkningen upphörde 1981, var det inte på grund av olönsamhet genom andra tillverkares konkurrens, utan för att marknaden var mättad och för att Volkswagen slutade den europeiska tillverkningen av den luftkylda motorn. Här ett uppslag ur personaltidningen Knivbladet nr 1 1964:

I början av 1960-talet började Westeråsmaskiner att tillverka ett "mindre syskon" till Snow Trac, snöskotern Snow Tric. Tillverkningen av Aktivs snöskotrar och jordbruksmaskiner också för den delen upphörde 1989. På just en ljusblå Snow Tric åker Sten Ardenstam i väg på i slutet av filmen Sound of Näverlur: