Från Fat till Mellan

Nu när Spendrups utökar verksamheten i Grängesberg och kommer att lägga ner tillverkningen vid bryggeriet i Vårby, kanske det kunde vara dags att återuppliva några av Wårbys gamla märken? Norrlands Guld införlivades ju omedelbart i Spendrups sortiment efter köpet av Kooperativa förbundets bryggeri Wårby.

Vore inte Wårby Fatöl och Wårby Mellanöl i riktigt retroinspirerade burkar någonting att satsa på? Här från annonser ur Allt i hemmet nr 8 och 12 1970

Från 1942 till 1943

När mormor flyttade hemifrån... Kan man säga så? Hon flyttade från en egen bostad till ett s k äldreboende. Visst hon hade flyttat flera gånger tidigare och gjort sig av med olika tillhörigheter. Men den här gången blev det mera.. vad ska man säga? Mera slutgiltigt! Min egen mor som tillhör det rationella släktet, ville slänga bort så mycket som tänkas kan.
Som son till min egen mor, tillhör jag istället släktet som sparar och bevarar så mycket som möjligt.

I en av de säckar med s k sopor som min mor ordnat vid min mormors flytt; och som jag ombads att slänga bort, men som jag tog med hem, hittade jag flera almanackor...

De är ju helt underbara att titta på!!

Först almanackan för 1942:

Och därefter den som avsåg 1943:

Från Wolf till AEG

För bara 265 kronor kunde man köpa en elektrisk borrmaskin som hade två olika hastigheter. Året var 1967 och motsvarande pris i dag skulle vara 2 165 kronor, enligt SCB:s prisomvandlare. Det var dåtidens lågprismärke: Wolf, som salufördes av Kooperativa förbundet:

Med andra ord dåtidens Kellen som Coop säljer i dag. Kellen-maskinerna är ju tillverkade i Kina, men var Wolf hade sin produktionsort vet jag inte... Tjeckoslovakien, Jugoslavien eller Östtyskland? Nej jag vet inte...?

De välkända tillverkarna av elverktyg annonserade givetvis också, men angav aldrig några priser. Man pekade istället på kvalitet, fackmannarenommé och använde kanske även lite mera "sex appeal", som i annonsen från AEG:

Båda annonserna är hämtade ur Hem o Fritid nr 5 1967 och att det var en annan tid förstår man om inte förr av att kopparsaker var den tidens verkliga antikviteter:

Från OLW till ICA

I Filipstad började Wasabröd att tillverka "snacks" med försäljningsnamnet: Cheez Doodles. Wasa-bröd ville inte ens erkänna att de var tillverkaren, utan lät oss konsumenter tro att fabriken hette: Old London. Många år senare kom erkännandet och Old London och Wasa, kunde bli OLW:

Prispressaren på den tiden hette ICA och med konkurrentens (Kooperativa förbundet) egen
- hyper-rationella - modell skapade man egna prispressande varunamn av egen tillverkning: Luxus i Västerås och Bob i Kumla.

Annonserna kommer från tidningen Hem och Fritid nr 3 1966 och ur nr 7/8 1966

Från Slitman till Carnegie

Har man bil så ska man ha en grågrön overall men har man båt, då ska man ha en vit. Så säger i alla fall den här annonsen för Slitmans fritidsoverall. En röd och vit båtmotor som jag inte kan identifieras läggs in i bagaget på en röd Saab 95. Slitman var Kooperativa förbundets eget märke för yrkeskläder och hade säkert en ganska stor marknadsandel på den tiden då yrkeskläder inte var en löneförmån, utan de flesta arbetare och anställda hantverkare köpte sina egna arbetskläder. Den här annonsen kommer ur tidningen Vi nr 13 1962:

Senast jag drack en Carnegie Porter, så läste jag på etiketten att den vann i smak på att lagras. Undrar om den klarar att lagras i nästan 47 år? "Häll upp den mörka, skummande drycken och njut av dess härliga mustiga smak", heter det i annonsen ur tidningen Vi nr 42 1963:

Från Kvarntorp till Kilsbergen

Det var likadant varje semester under hela 1950-talet. Sören skickades av sina föräldrar hem till norra delen av Kilsbergen, från det svavelstinkande helvetet i Sverige på den tiden: Kvarntorp!

Hon i vitt, min farmor, sa att dom skojade till det när de tog bilden.. och ville att det skulle se ut som en reklambild för Kooperativa Förbundets Cirkelkaffe

Det påstås att kvarntorpsborna hade "rena kläder" förvarade i Örebro, som de bytte om till när de skulle vistas i Örebro, bara för att det inte skulle "lukta kvarntorp" om dem....

Utvinningen av råolja ur den närkinska oljeskiffern är förmodligen det mest kostsamma industriprojekt som någonsin genomförts i Sverige. Bakgrunden till det hela är däremot lättbegriplig. Det var världskrig och landets import av råolja och bensin begränsades starkt. Själva hade vi inga anläggningar för att raffinera, det innebar att all högoktanig bensin som kunde importeras reserverades för Flygvapnets behov. Det är här som fyndigheten öster om Hällabrottet utanför Kumla skulle få sin betydelse och orten sitt uppsving. Redan under det första världskriget hade den svenska marinen skapat ett skifferoljeverk utanför Gössäter på sedimentberget Kinnekulle för att försöka trygga sitt behov av olja i händelse av belägring. Det var också den beredskapslagrade industriutrustningen som blev början för anläggningen i Kvarntorp. Kvarntorp kom att bli som ett stort exprimentalfält - om man nu vill tala äppel-, eller bärspråk - ingenjören Ljungström uppfann sin egen oerhört elektricitetsförbrukande metod som innebar att man via borrhåll med nedsänkta "doppvärmare" förgasade petroleumprodukterna direkt ur marken. Annars handlade det alltså om ganska traditionell skifferbrytning, där man sedan brände skiffer i ugn för att få oljan att "svettas fram". Men det andra världskriget tog slut. Sveriges produktionskapacitet var intakt, som man brukar säga när man vill försöka förklara varför Sverige under 1950- och 60-talen kom att bli en av världens rikaste och snabbast utvecklande länder.

Från margarin till djupfryst

Vad är det som är gult och står på rad? Just det, Margarinbolagets distributionsbilar. Lite olika modeller. Ganska många Volvo Snabbe, några pickuper av märket Chevrolet och...?

Bilden är ur boken Margarin utgiven 1963. Tre år tidigare, 1960, utgav Kooperativa Förbundet en fyrspråkig bok på svenska, engelska, franska och tyska: Industrier - Factories - Usines - Fabriken där man också kan få se en pickup av märket Chevrolet, med registreringsnumret O2031:

Fotshampo och chokladpudding

Redan på 1920-talet började Kooperativa Förbundet årligen ge ut barnboken Per och Lisa. På 1950-talet gjorde Einar Norin texten och illustrationerna utfördes av Rita Rapp-Lennmor. 1956, då den 34:de årgången utgavs, var rymden temat och den hette då: Per och Lisa flyger till Mars. Reklam riktad direkt till barn är ju en omöjlighet idag men visst blir man sugen att köpa en flaska fotshampo.

En annan trevlig produkt är ju chokladpudding och för exakt fyrtio år sedan kunde man vara med och tävla om 500 sommarstolar om man köpte ett s k sparpaket från Ekströms. Stolen verkar ju väldigt skön att sitta i vid badstranden. Annonsen publicerades i tidningen Vi nr 24 1969. Tidningen Vi utgavs ju också av Kooperativa Förbundet.

En brittisk Scania Vabis?

Från Volvo till Scania Vabis LB 76 är väl inte steget så långt? Men vänta nu.. det här är ju ingen Scania Vabis! Det är ju en brittisk lastbil av det - åtminstone i Sverige - ganska ovanliga märket Seddon Diesel, men vilken modell och från vilket år? På dörren syns Kooperativa Förbundets gamla logotyp. Bilden publicerades i 1966 års verksamhetsberättelse för Stockholms frihamn.