Från Wolf till AEG

För bara 265 kronor kunde man köpa en elektrisk borrmaskin som hade två olika hastigheter. Året var 1967 och motsvarande pris i dag skulle vara 2 165 kronor, enligt SCB:s prisomvandlare. Det var dåtidens lågprismärke: Wolf, som salufördes av Kooperativa förbundet:

Med andra ord dåtidens Kellen som Coop säljer i dag. Kellen-maskinerna är ju tillverkade i Kina, men var Wolf hade sin produktionsort vet jag inte... Tjeckoslovakien, Jugoslavien eller Östtyskland? Nej jag vet inte...?

De välkända tillverkarna av elverktyg annonserade givetvis också, men angav aldrig några priser. Man pekade istället på kvalitet, fackmannarenommé och använde kanske även lite mera "sex appeal", som i annonsen från AEG:

Båda annonserna är hämtade ur Hem o Fritid nr 5 1967 och att det var en annan tid förstår man om inte förr av att kopparsaker var den tidens verkliga antikviteter:

Från IC till krock

En blå Volvo L 39 Titan från Oljekonsumenterna kommer med påfyllning till IC-mack. Annonsen meddelar "Kör på OK-produkter Kör till IC". Annonsen återfinns på baksidan av Tekniken i dag 1960:

I Tekniken i dag från 1959 kan man läsa en artikel om trafiksäkerhet: "Se upp för backen och polisen", men riktigt otäckt är det med kurvor och bildtexten till nästa bild lyder: "Kurvor på och vid vägen är farliga. Kurvor av det här slaget får inte distrahera föraren.":

För vad som kan hända då, får man se på nästa bild. En distraherad förare av en Ford Anglia har rammat rakt in i en VW:

Från Hagalund till Krämaren

Jag har länge fascinerats av målningarna gjorda av Olle Olsson, ja ni vet han som bodde i Solna eller närmare bestämt i Hagalund, trästadsdelen som revs på 1960-talet för att ge plats åt höghus. Olles hus sparades dock! Igår hittade jag Ulf Lindes och Rein Välmes bok: Olle Olsson Hagalund - kvick kraftkarl i konstnärsidyll. (från 1965):

Den här boken är alltså gjord innan rivningarna i Hagalund så många av de miljöer som återfinns i hans målningar fanns fortfarande i verkligheten. Här en härlig interiörbild från en livsmedelsaffär med Olle i samspråk med handlaren själv och en annan kund med paket under armen. Själv köper Olle några pilsner:

Den här boken får nu pryda sin plats i hyllan bredvid Eric Wennerholms bok Olle Olsson och hans Hagalund.

Mellan 1950 och 1965 gav Svenska Slöjdföreningen ut en årsbok med titeln Kontur. Åren 1961-1965 var den engelskspråkig och hette då: Kontur - Swedish design annual. I den sista årgången hittar man en bild från det då tämligen nybyggda affärs-, kontors- och bostadshuset Krämaren i Örebro. Ett stort garage med både parkeringsplatser och bilförsäljning fanns det i källarplanet och en bensinstation. BP från starten 1963 men de sista åren före stängning Statoil. Namnet på byggnaden uppfattas av många som lite obehagligt (krämare= lite nedsättande synonym för handlare) men det är faktiskt det gamla kvartersnamnet. Att bilden är tagen före högertrafikomläggningen går inte att ta miste på. Jag undrar förövrigt om inte ambulansen som kör norrut är den samma som jag hade med i ett inlägg som jag skrev i maj?

Som alla goda årsböcker så innehöll den här också annonser och på bokens sista uppslag återfinner man den här snygga reklamen för Volvo P 1800 S:

Från OLW till ICA

I Filipstad började Wasabröd att tillverka "snacks" med försäljningsnamnet: Cheez Doodles. Wasa-bröd ville inte ens erkänna att de var tillverkaren, utan lät oss konsumenter tro att fabriken hette: Old London. Många år senare kom erkännandet och Old London och Wasa, kunde bli OLW:

Prispressaren på den tiden hette ICA och med konkurrentens (Kooperativa förbundet) egen
- hyper-rationella - modell skapade man egna prispressande varunamn av egen tillverkning: Luxus i Västerås och Bob i Kumla.

Annonserna kommer från tidningen Hem och Fritid nr 3 1966 och ur nr 7/8 1966

Från Bergslagsrallyt till Björnjägaren

När jul- och nyårshelgerna var över hade man alltid Bergslagsrallyt att se fram emot. Karlsängsskolan i Nora var rallyts högkvarter med tävlingsledning, försäljning av varmkorv, kaffe och smörgåsar till åskådarna och utspisning av förare och kartläsare. Ute i skogen såg man egentligen inte särskilt mycket i mörker, kyla och snö. Vid mitten på 1970-talet införde man därför en särskild publiksträcka ofta på travbanan i Fornaboda utanför Lindesberg.

Det var en riktigt högtidsstund då man bläddrade upp tävlingsprogrammet och läste alla förarnas namn, vilka klubbar de representerade och vilka bilar de tävlade med. Ja att läsa vilka bilmärken de tävlade med var egentligen en ganska enahanda läsning eftersom varannan bil var en SAAB V4 och övriga, med några sällsynta undagtag, var Opel Ascona, Opel GTE, Ford Escort och Volvo 142.

Den stora idolen var givetvis Stig Blomqvist och han kallades inte utan anledning "Mr Bergslagsrally":

Den verkligt stora utmaningen för de tävlande var den tio mil långa specialsträckan kallad "Björnjägarens minne", uppkallad efter bygdekonstnären Nils Rundgren som bodde i de trakter där specialsträckan kördes:

En intervju med den egensinnige Nils Rundgren kan man se här, gjord av Björn Fontander år 1969 med anledning av att Rundgren det året hade antagits till Liljevalchs vårsalong:

Från Hjo till Askersund

Som en vattenfylld kanot ligger Vättern mitt i Götaland. Det påstås vara en nyckfull sjö, så därför har jag alltid hållit mig på strandkanten. Våren 1990 besökte jag den trevliga lilla staden Hjo och där vid en gata som liksom rann ut i själva sjön stod ett av de märkligaste bilbyggen jag sett. Andersson som också var med blev lika förvånad och kände sig tvungen att rulla sig en ny av Tiedemanns gul. Det var en Volkswagen 1300 pickup:

Några dagar tidigare hade vi promenerat utanför Skövde på några leriga åkrar och hittat en övergiven gård i vars uthus vi fann en Fordson och en oidentifierad personbil:

Tre år tidigare gjorde jag och Laimek en liknande leråkervandring utanför Askersund och i ett annat uthus hittade vi en Renault, eller vad var det?

Vi blev ganska utmattade av vandringen och tänkte att en kall pilsner skulle vara gott, precis då nådde vi fram till SNUT-mc:s klubblokal (= Södra Närkes United Twins). 20 kronor kostade inträdet, men det var inte öppet! Kanske var vi där på fel dag och vid fel klockslag; det var en tisdageftermiddag i slutet av april 1987:

Från SAAB 92 till Pontiac Chieftain

De alltid så populära samlarbilderna! Här från en okänd tidning men av allt att döma från 1951. "Treväxlad växellåda som manövreras med en spak under ratten", den kunde bli din för 7 635 kronor och den hette SAAB 92:

För bara några hundralappar mer kunde man få en annan svensk, men mer traditionell bil och med teleskopstötdämpare på alla hjul; Volvo PV 444 B, för 7 925 kronor:

Den som föredrog att åka amerikanskt och hade ytterligare cirka 4 000 kronor att spendera på en bil kunde inhandla en Chevrolet Styleline, 502 centimeter lång och 189 centimeter bred, till en kostnad av 13 100 kronor:

Ville man ha ytterligare fyra hästkrafter hämtade ur en sexcylindrig motor, så var valet ganska enkelt. För ynka, cirka, 1 000 kronor för varje extra hästkraft kunde en Pontiac Chieftain, för 17 500 kronor, bli din:

Från Rock around the Clock till Weather Report

Från tioårsåldern och flera år framåt så var Rock Around The Clock den häftigaste låten jag kunde tänka mig. Jag hade den inte på skiva hemma hos mamma. Hemma hos pappa spelade jag den alltid:

Men sen på våren 1982, då jag gick i nian, skedde en revolution. Jag var hemma på en håltimme och lyssnade på P3 och plötsligt spelade de någonting som jag aldrig hade hört eller ens kunnat föreställa mig. Medan låten fortfarande spelade plockade jag fram alla mina besparingar och cyklade som en besatt till varuhuset Åhléns och dess skivavdelning. 158 kronor fattigare svävade jag hem på cykeln för att höra den igen, Teen Town med Weather Report:

Sen den dagen har mina föräldrar aldrig kunnat förlika sig med min musiksmak. Men jag måste själv erkänna att jag har förändrats eller utvecklats. Först och främst Jazz och Blues, men sen äter jag allt bara det är bra...

Från Pratt till BP

Som en slags hälsning in i framtiden måste någon ha lagt den 32-sidiga lilla handboken Pratt-service där i trossbottnen av sågspån någon gång runt 1930. Att det skulle vara just jag som hittade den drygt 70 år senare kunde personen förhoppningsvis inte veta... Informationen är intressant: "Ni skall aldrig försumma att byta olja, då Ni kört omkring 200 mil." Eller vad sägs om att bilmärket Minerva, sommartid, kräver en olja med viskositeten 60, medan en Volvo eller Pontiac föredrar 30 på sommaren och 20 på vintern. Vidare får man veta att: "Ni slipper irriterande ljud om Ni smörjer regelbundet. Ni slipper också 90 % av alla reparationer och vad detta betyder i mindre underhållskostnader och längre livslängd för vagnen..." Först allmänna råd om motorskötsel, sedan smörjoljetabeller för bilar, lastbilar, omnibussar, motorcyklar, traktorer och båtmotorer och därtill en praktisk felsökningstabell. Det är innehållet i skriften Pratt-service (utan tryckår):

Från 1932 kommer dock nästa handbok som innehåller faktauppgifter om historia, näringsliv, samhällsservice, sevärdheter, en kartbilaga och en massa trevliga annonser, Örebro län - en handbok:

En av dessa annonser kommer från BP och är en enkel kartskiss över bolagets alla sex bensinstationer i Örebro. Jag får erkänna att det är ganska svårt att lista ut exakt var de olika mackarna låg. Vägen mot Stockholm är markerad så det ser ut som om man skulle åka Engelbrektsgatan (!) ända till Almbyplan och därefter Hjälmarvägen österut.

Om det var en sådan "huvudled" på den tiden, så är det kanske förklaringen till att Hjälmarvägen öster om Ormesta är en betongväg vars skarvar ännu känns genom flera lager av asfalt. Att just Engelbrektsgatan var en huvudgata som ledde trafikanterna från riksväg 6 ser man på den här bilden från omkring 1940, tagen vid Storbron med Centralpalatset i bakgrunden. Katrineholm 80 km står det på skylten som pekar i Engelbrektsgatans riktning österut

Från Lillån till Östansjö

Jag letade efter ett särskilt tidningsurklipp i mina gömmor, men hittade ett annat istället. Annonsen inför invigningen av Wessels stormarknad i Lillån norr om Örebro den 15 september 1967. Wessels ville helst etablera sig i Örebro, men kommunen vägrade att upplåta tomtmark. Istället blev det varuhusbygge på en åker invid nuvarande riksväg 50, i utkanten av Lillån som var centralorten i vad som då var Axbergs kommun och som kom att inkorporeras i Örebro kommun vid årsskiftet 1970-1971. Den nya stormarknaden med byggmarknad var enorm med dåtida jämförelser, 9 000 kvadratmeter i ett plan, 900 kundvagnar, 1 000 parkeringsplatser och en barservering med 250 sittplatser. Vid servicedisken kunde man lösa in utbetalningskorten för barnbidrag och folkpension, man kunde klacka om sina skor i en s k klackbar och i en annan bar kunde man köpa korv och glass. Blomsterkedjan Buketten hade ett snabbköp och i anslutning till stormarknaden fanns en BP bensinstation. Här annonsen ur Nerikes Allehanda den 2 september 1967:

Wessels bytte såsmåningom namn till B&W och idag heter stormarknaden Coop Forum. Många med mig säger fortfarande Wessels och vi som säger så, vet precis vad vi menar...

BP-stationen blev senare en bensinstation med märket MACK men är numera både nedlagd och riven.

På andra sidan av klippet med annonsen fick jag syn på en annan annons med några bestick. Det var bensinstationen Murco i Östansjö som meddelade att månadens erbjudande var en uppsättning bestick varje gång man tankade - allstå tolv tankningar och en hel besticksservis var din. Vad som erbjöds var en sådan där sämre kopia av Nils Johans Singoalla, som Libby har skrivit om en gång. Här är annonsen från Nils Löfqvist, Murco bensinstation i Östansjö, införd i Nerikes Allehanda den 2 september 1967:

Från Drink 21 till Sang

Namnen på läskedrycker kommer och går och vissa kommer tillbaka. Extrakttillverkaren Fructus, som bland annat gjorde Pommac, introducerade i oktober 1960 en ny dryck för ungdomar: Drink 21. Här i en annons från tidningen Konditorn nr 10 1960:
Jag vet inte om Drink 21 - som hade en kryddig smak av must och kola - blev någon stor försäljningsframgång då? Men nu tillverkas den återigen av Vasa bryggeri i Kvissleby, söder om Sundsvall, som har flera andra nostalgiska läskedrycker i sitt sortiment.

Den 7 oktober 1963 introducerade Stockholms Bryggerier - och dess dotterföretag - en ny sockerdricka, som enligt förhandsinformationen i tidningen Konditorn nr 10 1963, skulle vara: "Lättare kolsyrad än nuvarande sockerdricka. Den är spetsad med några droppar citron och apelsin samt aningen kryddad med kardemumma." I samma tidning fanns även en annons för den nya sockerdrickan Sang:

Jag vet inte hur länge Sang fanns kvar i sortimentet men när Pripps bytte grafisk profil och namn på sina läsketiketter i maj 1967, så hade Sang redan tidigare återtagit sitt traditionella namn Sockerdricka. Det var då i maj 1967 som Spanja ersattes med det mindre fantasieggande namnet Blodapelsin. Grappo blev Grape Tonic, Loranga blev Apelsin, Pomril blev Tutti Frutti och Frisco fick heta Citronsoda. Här en annons ur tidningen Konditorn nr 5 1967:

Från Slitman till Carnegie

Har man bil så ska man ha en grågrön overall men har man båt, då ska man ha en vit. Så säger i alla fall den här annonsen för Slitmans fritidsoverall. En röd och vit båtmotor som jag inte kan identifieras läggs in i bagaget på en röd Saab 95. Slitman var Kooperativa förbundets eget märke för yrkeskläder och hade säkert en ganska stor marknadsandel på den tiden då yrkeskläder inte var en löneförmån, utan de flesta arbetare och anställda hantverkare köpte sina egna arbetskläder. Den här annonsen kommer ur tidningen Vi nr 13 1962:

Senast jag drack en Carnegie Porter, så läste jag på etiketten att den vann i smak på att lagras. Undrar om den klarar att lagras i nästan 47 år? "Häll upp den mörka, skummande drycken och njut av dess härliga mustiga smak", heter det i annonsen ur tidningen Vi nr 42 1963:

Från Saab 96 till PV 544

I flera år har jag tittat efter ett alldeles särskilt nummer av tidningen Start & Speed, som jag hade när jag var liten grabb. I går gjorde jag ett verkligt loppisfynd, nästan 100 nummer av Start & Speed från åren 1974 till 1983. Allt till det humana priset 70 kronor och då fick jag dessutom en gul plastback från Apotekarnes med på köpet. Precis vad jag behövde till min svällande vinylsamling! Väl hemma började jag inventeringen av innehållet i den gula backen och hittade flera omslag som jag kände igen, men en tidning som jag aldrig har sett var den här, Start & Speed nr 6 1974:

En Saab 96:a som dragracingbil! En V4 är ju egentligen en halv V8 och parallellmonterar man två V4-or så får man rimligen en slags V8. Twin Master kallades det här bygget och eftersom man vet att en dragracingmaskin ska vara bakhjulsdriven så skulle det här ekipaget så att säga backa sig fram. Bredvid bilen ser man Stig Blomqvist i ett par blå byxor som säkert kunde fladdra ganska bra runt smalbenen i vindraget från en Saab som denna. I en av bildtexterna får man en kort sammanfattning av hur det maskinella var tänkt att fungera: "Två Saab V4 motorer sida vid sida ska ge kraft åt dom vilda turerna. Saab har preparerat motorerna som är i 144 hästars trim med dubbla Solex 4042 förgasare, 11.6:1 komp. och 7.6 kamaxlar. 2 Howland växellådor för kraften vidare: till hjulen genom de yttre drivaxlarna upphängda i Saab styrspindlar".

Jag bläddrade vidare i tidningshögen och där låg den där tidningen som jag letat efter. Start & Speed nr 2 1978 med en Volvo PV 544 i blå metallic på omslaget:

När jag som 11-12 åring köpte den här tidningen 1978, så tyckte jag att den där PV:n var det häftigaste jag någonsin sett. Jag minns dock att jag ogillade övergången mellan framskärmens breddning och frontspoilern. Det var också det första som jag reagerade på nu. Sen erkänner jag gärna att jag inte längre är fascinerad av ombyggnader som syftar till att få en bil att se mer modern ut. Just den här bilen som då rullade i Lycksele, finns fortfarande kvar, dock är den avställd sedan 1996.

Från Norton till JAP

Här kommer ytterligare några bilder från 1950-talets motorbanor. Först en bild på en Norton beundrad av tre grabbar. Möjligtvis är den från något TT-lopp i Hedemora:

Nästa bild föreställer en Speedwaycykel med motor av märket JAP. Av dekalen på bakskärmen framgår det att den tillhör någon av Vargarna. Kanske det var Varg-Olle Nygrens cykel? Är bilden tagen på Sannahed? Tveksamt, eftersom det ser ut att vara bebyggelse i bakgrunden:

Till sist en bild som jag med bestämdhet vet är tagen på Karlskoga Motorstadion vid Gälleråsen. Det verkar vara sommar och sol, så säkert är bilden från någon upplaga av Kanonloppet:

Från Glass till Bensin

Jag fortsätter letandet bland mina fotonegativ. I en bunt svartvita negativ som jag fick ta hand om i samband med en husrenovering för omkring 15 år sedan, hittade jag två trevliga örebrobilder från 1930-talet. Först en glassförsäljare med sin mobila kiosk parkerad i Slottsparken med Svartån och Karolinska läroverket bakom ryggen. Glassen var av lokal tillverkning och kom från Örebro Glacefryseri på Tulegatan 4:

På nästa bild ser man en ung man iförd den tidens typiska golfbyxor, dricka vatten ur en handpump. Men det intressanta är det som syns i bakgrunden, en Shellstation med en serviceman i arbete vid en bil. Den här bilden har i övrigt en omgivning som gjorde det omöjligt för mig att lokalisera den. Jag utgick från att bilden var tagen i Örebro och tittade därför i yrkesdelen av Örebro Stads Adresskalender från 1951. Under uppslagsordet bensin återfinner man alla bolagen och för Svenska Shell AB, framgår att det fanns bensinstationer på: Engelbrektsgatan 60, Stortorget 29, Storgatan 20-22 och Södermalmsplan. Av dessa adresser var det bara den sista som kunde vara aktuell i det här fallet och jag gjorde en sökning i Örebro Stadsarkivs bildarkiv efter Södermalmsplan och där fanns en bild på baksidan av just den här bensinstationen:

Den här bensinstationen är sedan länge borta men kvar är den lilla parken - numera snarare en trädomgärdad parkeringsplats - som låg precis där dåvarande riksväg 6 hade sin södra infart till Örebro. Shellstationen levde förmodligen kvar till omkring 1960 då en ny underjordisk Shellmack togs i bruk längre upp på stan, i korsningen Drottninggatan-Änggatan i det s k Södergaraget. Närmaste konkurrenten till den ursprungliga Shellstationen var en Gulfmack, snett över riksvägen med adressen Drottninggatan 92 som också GrandPrix63 omnämner i ett av sina inlägg.