Från Beatles till Hultsfred

Baksidesannonsens fråga på novembernumret 1970 av tidningen Allt i hemmet, är verkligen befogad och jag har själv ställt den många gånger: "Hur fräck får man vara i sängkammaren?" På bilden ser man att de unga tu spelar tärning i sängen och är det så att de slår sex hela tiden så är det väldigt fräckt... Själva sängen med sitt blåa överkast ska väl också uppfattas som fräck? Själv tycker jag mig se fyra ansikten föreställande: Ringo, John, George och Paul... det är kanske därför jag osökt kommer att tänka på Beatles? Ganska smart marknadsföring isåfall, när man försöker att sälja en enkel spånskivemöbel med hjälp av en vid den tiden tämligen välkänd popgrupp!

I samma nummer av Allt i hemmet finns en annons för Hultsfredshus, som visar en bild på ett riktigt fräckt kök med möbler i äkta plast. Får jag säga det själv, så är ju det här en mycket bättre marknadsföring.

Först introducerar man ett hus med ett snyggt kök och 16 år senare startar man en riktigt bra och välkänd pop- och rockfestival; Hultsfredsfestivalen. Det påminner på något sätt mer om när de introducerade timmerhus och sen arrangerade Woodstock-festivalen... (Men det där sista är kanske något som jag helt har missuppfattat?)

Från ambulanser till radiopolis

Allt man nu vill lära sig finns på nätet, eller? Förr fick man läsa uppslagsböcker och de som samlade alla delarna av Nordisk Familjebok kunde också få den särskilda månadstidningen hem i brevlådan: Nordisk Familjeboks månadskrönika. Verkligen allmänbildande och i januarinumret 1939 fick man lära sig ganska mycket om hur sjuktransporter till lands gick till: "För transport av en sjuk eller skadad till sakkunnig vård - i allmänhet till ett sjukhus - är det av stor vikt, att denna sker på ett för patienten bekvämste och snabbaste sätt". Först två bilder på en standardbår som införes genom bagageluckan på en bil av kupémodell. Sedan en exteriörbild av vad tidskriftens bildtext kallar "Prins Carls ambulansbil", (som enligt Larsson: förmodligen var en Buick -36, skänkt av Röda Korset och först stationerad hos Konrad Gustafsson i Håga, Västerhaninge då med registreringsnummret B3769. Överfördes senare till Finland) Därefter två interiörbilder från densamma med en och två bårar:

Februarinumret av Nordisk Familjeboks månadsmagasin berättade istället om Göteborgspolisens radioverksamhet, med radiostation i Johannesbergs vattentorn och s k radiobilar ute på fältet. Fyra konstaplar flankerar två Volvo PV av modell 51 och en bild innifrån en av bilarna där man ser radiosändaren till höger på instrumentpanelen:

Från kavaj till Tjadden

Om man drar ett från hundra så får man 99 och det är så många år sedan Hannes Sköld skaldade:

Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus

Då läste man alltså 1911 i almanackorna och sextio år senare satte norrköpingsgrabben Lars Gustav Hällström upp en i raden av sina revyer. Just det Tjadden ska det vara, för då vet alla vilken Hällström vi talar om. 1971 - alltså under den maoistiska eran - gjorde han en revy som kort och gott kallades "Tjaddens lilla röda", I programhäftet fanns också ett "utvik" inte alls olikt de som brukade finnas i den tidens tidningar, ämnade mest för herrar. Utvikningsflickans ansikte var dock ersatt av Tjaddens förvånade nuna. Originalbilden borde dock ha sett ungefär så här:

Flickan är alltså bara iklädd "Tjaddens lilla röda":

Och Tjadden själv log på sitt vanliga sätt som skulle få varje hästhandlare att jubla:

Från natt till dag

Två olika städer som båda genomflyts av en å med namnet Svartån. Det rör sig dock om två olika svartåar! Tittar man på en karta så ser man att båda ligger vid stora sjöar; i verkligheten är det dock bara den ena som verkligen ligger vid en stor sjö. Den andra staden avskiljs effektivt från sjön av en träskliknande åmynning bevuxen med sumpskog. De båda sjöarna heter Mälaren och Hjälmaren och städerna heter alltså Västerås och Örebro. Båda blev de också fotograferade i den stora bokserien om landets landskap som Allhems förlag i Malmö gav ut. 1960 var det landskapet Närkes tur och landskapets "huvudstad" fångades i bl a en nattbild som kanske antyder att kvälls- och nattlivet är ganska häftigt i Örebro. Det handlar nog bara om en längre slutartid:

Redan tre år tidigare - 1957 - var det landskapet Västmanlands tur och då visade sig Västerås från den ljusa sidan, där nattens neon bara kan tänkas i fantasin:

Från roller till fiber

Numera ska ju allt sprutas. Det är slut på allt gammalt hantverk. Det är bara att spruta på eller spruta ut. För riktigt länge sedan målade man färg med pensel, nu hakar man av skåpluckorna och lämnar in dem på sprutlackering. För sådar 35 år sedan gick det precis lika bra att måla färgen med en roller. Man kunde klara sig bra med en söt flicka i jeans som satt på knä uppe på diskbänken och rollade röd servalac förtunnad med målarterpentin, som på den här bilden ur ICA-förlagets bok: Massor av idéer (utan angivet tryckår):

Samma sak är det med isoleringen exempelvis i vindsutrymmen. Man bara ringer efter en isoleringsfirma som kommer och sprutar in lösull. Förr använde man hederliga fiberskivor från exempelvis Gullhögen. Hemfrakten kunde man lätt ordna själv eller få hjälp av någon trevlig bekant med takräcke på sin Volkwagen 1200. Hade man en riktigt försiktig kamrat, så behövde man inte ens surra fast fiberplattorna på biltaket, som här i en annons ur Villabyggarboken från 1966:

Från Nacka till nedfrysning

Att lyckas i fotbolls-VM är ganska enkelt om man har rätt förpackning. De gula tröjorna var rätt förpackning för Lennart Skoglund, Kurt Hamrin, Orvar Bergmark och de andra i det svenska landslaget då de tog silver på hemmaplan 1958.

Det är på förpackningarna det gäller också då man ska få till en bra djupfrysning. Det får man iallafall veta när man läser den informativa skriften Lyckad djupfrysning från Levin-bolagen, utgiven 1963.

Titeln fick mig att tänka på en annan bok, en antologi som utkom i början av 1990-talet: Lyckad nedfrysning av Herr Moro

Från Roland till Power!

Alla som varit i Lindesberg en lördag vet vilka fynd man kan göra i Johnnys hörna. Hörna är det ju bokstavligen tal om eftersom han har sin loppis i hörnet bredvid brandstationen där bergslagens trafikskola låg förr, precis bredvid det som förut hette Arnolds Diner och som ägdes av en annan Johnny; Johnny Johansson, han som är rallykartläsare och numera s k "Stor grabb" tillsammans med sin värmländska förare Mats Jonsson. Några av mina lördagsfynd kommer här: Mysterier är ju alltid mystiska och är det dessutom ett rock´n roll-dito så höjer man naturligtvis lite extra på ögonbrynen:

Som så ofta när det är en av B. Wahlströms böcker så är Hegland den skyldige till omslaget. Författaren är istället den något mindre kända Sid Roland. Sen köpte jag några tidningar också. Det verkligt intressanta är att jag köpte samma tidning igen! Förra gången var i maj 1976. Jag skulle snart fylla tio år och för allra första gången cyklade jag ensam från Nora, den halva milen till farmor och farfar. Väl framme åkte farmor och jag tillbaka till stan med färdtjänst. Om jag minns rätt så var det första och enda gången som min då 75-åriga farmor utnyttjade möjligheten att åka färdtjänst. Resan gick till ICA-hallen i Nora. Jag hade inte varit inne i en affär tillsammans med farmor sen hösten 1969, straxt innan bröderna Fransson stängde sin ICA-butik i Pershyttan. Det var ju en väldig tur att jag och farmor inte besökte affärer tillsammans oftare eftersom jag "fick allt jag pekade på". Som tur var behärskade jag mig så pass att jag bara pekade på en sprayflaska med rostskyddsmedel, en förpakning med Anders-Petters grovkaka från APK-bröd i Örebro och på ett exemplar av den då helt nya tidningen Power! Det var alltså ett exemplar av Power nr 1 1976 som jag nu köpte hos Johnny i hans hörna..

Från Berggren till Tatra

Gamla tidningar och dess omslag gör ofta att man häpnar. När man sen hittar en science fiction-tidskrift med namnet Häpna, så blir man ju alldeles paff - bara för att alludera ytterligare en tidning!

Tidskriften Häpna utgavs av Grafiska förlaget i Jönköping under åren 1954 till 1966. Bilen på just det här omslaget som är från nummer 4-5 1965 får mig att tänka på Sigvard Berggrens futuristiska och hemgjorda bil Futurecar. I boken Tekniken i dag som utgavs av tidningen Teknikens Värld på 1950- och 60-talet, brukade man ofta se in i framtiden. Så gjorde man 1955 då man presenterade en framtidsbil redan på omslaget:

Bläddrar man några sidor i boken så hittar man en bild på en Tatra som väl måste beskrivas som den mest futuristiska bil som gjordes på fel sida om järnridån:

På youtube kan man se en läcker reklamfilm - i två delar - för Tatra 603. Från det glada sextiotalet och med pumpande "amerikansk" jazzmusik får man se vad den luftkylda hemisfäriska V8-an förmår:

och:

Från soldater till bokrea

Redan som fjortonåring visste jag hur man bäst dödar en fiendesoldat. Jo det fanns loppmarknader redan då som sålde den svenska försvarsmaktens soldatinstruktioner:

Sen blev man 17 år gammal och bussades till värnpliktsverket i Karlstad för mönstring och då var jag redan utled på "dödandet" och sökte och fick vapenfritjänst. Långt dessförinnan - 1970 skulle jag tro - fick jag en bok som hette: Vad gör folk hela dagarna av Richard Scarry. Få böcker har gett mig så många insikter och så mycket glädje..

I år var det som vanligt bokrea och jag köpte inte mindre än tre böcker av denne fantastiske Richard Scarry, här en bild ur boken: Bilar och traktorer och annat som rullar..

Från Huskvarna till mopeder

Alla som har läst Smålands store författare... nej nu tänker jag varken på Astrid Lindgren, Vilhelm Moberg eller Pär Lagerkvist, utan på Sture Dahlström, bördig från Huskvarna. Alla som har läst Stures underbara böcker Tango för enbenta och Huggormens tid om svarvaren Karl Andersson, vet att denne då och då slår sig fri från alla vardagliga beskymmer och reser till vårt södra grannland på andra sidan sundet. Det gör Karl Andersson alldeleles rätt i och det gör honom gott. För där i "Dronningens by" har de ett lite mänskligare och friare sätt att förhålla sig till det mesta. I alla fall var det så förr. 1969 till exempel behövde man inte hjälm när man åkte moped...

... den mångkunnige anmärker nu naturligtvis att man behövde inte mopedhjälm i Sverige heller på den tiden! Nu är dock inte huvudbonader det intressanta utan mopederna och den som kan slita ögonen från mopeden lägger säkert märke till tankbilen från Shell. Vill man däremot ha drivmedel som är toppen för moppen, så ska man vända sig till IC/OK:

Denna lilla papperslapp med den sympatiske mopedisten visar sig vara baksidan på svarstalongen från någon slags tipstävling. Den som har svarat hette Lotta och det kanske hon på bilden också hette. Utan att på något sätt vara någon Putte Kock, så kan jag se att Lotta har svarat rätt på alla frågor:

Vad Lotta vann genom att svara alla rätt, vet jag inte, men förmodligen fick hon den intressanta boken Mopeden, som Brevskolan gav ut 1955:

Från ungdomsligor till bilkrascher

1968 gjordes den märkliga italienska pseudo-dokumentären Sweden Heaven and Hell, eller Svezia, inferno e paradiso, som den heter på originalspråket. Där får man se ett av alla dessa hemska ungdomsgäng. Just det här gänget färdas fram i vansinnesfart på sina motorcyklar...
De får tag på en ung flicka som de våldför. Allt är om man förstår filmens huvudbudskap: typiskt svensk!

Fyra år tidigare utgav Wennerbergs förlag en översättning av Larry Flint-deckaren ...För mord var det! Det handlar om en ungdomsliga... (1964) Så var det med det förment typiskt svenska ungdomsvåldet!

Ett planerat mord var det tydligen när mannen med den gröna kavajen körde rakt in i ett träd och gjorde mos av bilen så han blev alldeles grön i ansiktet: Mord planeras (1950) av Patrick Laing.

Som ren kuriosa (vad annars?) kan nämnas att denna Jaguar-bok översattes från "amerikanskan" till svenska av Ria Wägner, ni vet hon som sen var programledare i TV och avslutade alla sina program med att vinka med handen bakofram! Flera bilkrascher blir det här signerade fotografen Arnold Odermatt:

Från Pommac till Gevalia

Förmodligen är det längtan till sommaren och lite varmare väder som är orsaken till att skriva om dansbanor och badstränder? Innan man kastar sig upp på dansbanan så ska man kasta i sig en flaska Pommac, det går faktiskt som en dans om man är lite varm och torr i strupen:

Alltså först en Pommac och därefter en dans, eller? Nej... å så en Champis! Men det här har jag ju redan skrivit om en gång! Dagen efter dansbanan besöker man kanske badstranden och då efter det kanske ganska kalla vattnet, så kan det vara gott med en kopp varmt och riktigt kvalitetskaffe från Gevalia:

När den här annonsen var aktuell var ju det här med kvalitetskaffe fortfarande en viktig sak att framhålla eftersom kaffe alltjämt var en ransonerad vara sommaren 1949 och mycket surrogad eller s k kaffesurr såldes ännu i butikerna. Båda annonserna är hämtade från Damernas värld nr 29 1949, som utkom i juli och såg ut så här:

Från Monarpeden till Hjorten

Självklart väljer jag en Monarped istället för en färgburk! Men nu har jag åter hamnat i en besvärlig valsituation. I 1951 års katalog från Åhlén & Holm har jag hittat en elegant lättviktare med namnet Hjorten:

En så läcker färg, en så smäcker ram och en så trevlig sadel! En motor från Husqvarna och frågan är om inte hela cykeln är från Husqvarna; "Levereras direkt från fabrik i Småland" som det står i texten. Annars får det alltså bli en Monarped, här i en annons från aprilnumret av Det bästa år 1954:

Från Chinalack till Monarped

Nu när dagsljuset börjar dröja sig kvar nästan fram till kvällen, så börjar man se hur nötta och slitna köksmöblerna verkligen är. Det kan alltså var dags för en liten renoveringen med färg och pensel. Chinalack har jag använt förr, även om det nog är över 30 år sedan, så jag tror att jag väljer det märket igen:

Visserligen har jag sett reklam för en annan syntetisk färg som heter Synt-Em, men jag är lite skeptisk till nya saker, så jag går nog på mitt förstahandsval, eller...?

Men när allt kommer i sitt rätta ljus - när solen har gått ner - så är nog köksmöblerna ganska snygga som de är. Istället kanske jag lägger pengarna på en moped, en moped från Monark, en ny Monarped. Den sägs ju vara läcker i lacken utan att man behöver ta fram någon pensel och kladda med:

[samtliga annonser ur Husmodern nr 16 1953]

Från raggarliv till stiletter

Ungdomar är helt galna och livsfarliga för sin omgivning i allmänhet och för sig själva i synnerhet. Så har det alltid varit i alla tider! Frågan är bara vad som är och var mest utmanande? Unga män som visar merparten av sina kalsonger eller unga män som hade så långt hår så man inte kunde se deras polisonger? Värst av allt var det nog med brylcremen som gav håret ett så onaturligt utseende och flottade ner kuddar och soffor. För att inte tala om allt annat onaturligt som följde i dess spår! Här ett citat ur boken Ungdom och raggarliv från 1960: "Många gånger vet inte ungdomarna om vilka faror, som lurar. Att bli indragen i ett snedvridet och onaturligt sexualliv i tidiga ungdomsår kan få konsekvenser för hela livet" och vidare ur samma bok: "Ibland får man tag i sprit på ärligt sätt, ibland på oärligt. (...) Detta läser vi ju dagligen om i våra tidningar. Ingen kan blunda för spritens fruktansvärda följder: Ovänskap och kiv, slagsmål och knivskärning, våldtäktsbrott och äktenskapsbrott, dikeskörningar och dödsolyckor, mord och dråp m. m."

Enligt baksidestexten på Lars Görlings roman 491 från 1962 förstår man att det spårar ur fullständigt: "Det blir trassel med bilar, det blir meningslösa våldsdåd och ett par skakande sexuella intermezzon, det blir ett fruktansvärt uppträde på en båt i hamnen där de försöker köpa sprit..." Regissören Vilgot Sjöman filmatiserade boken 1964 och ur den filmen, med bland andra Lena Nyman, kommer omslagsbilden till 1964 års utgåva av romanen:

På det vetenskapliga området var inte forskarna sena att analysera ungdomsproblemen, Den svenska ungdomsbrottsligheten utkom 1960:

Redan året innan, 1959, utgavs den dramatiska titeln Stilettåldern - en bok om ungdomsbrottslighet: