
Visar inlägg med etikett Pinuppor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pinuppor. Visa alla inlägg
lördag 26 oktober 2013
Nostalgimack
I dag var jag och tittade på en solcellsanläggning utanför Örebro och körde då förbi en hemmabyggd bensinstation. Alltså en nostalgimack. Var någonstans? Jo i Sjögesta norr om Rinkaby. BP var märket och förutom pumpö med pump och själva stationsbyggnaden - med den glada BP-gubben och en BP-pinuppa på skyltfönstret - fanns även en mjölkpall och en busskur. Mycket trevligt!


söndag 6 oktober 2013
Paris Hollywood
En klassisk svensk pinupptidning hette Paris Hollywood och utgavs under åren 1952 till 1969. Här har vi omslaget till nummer 22 1954, med Debra Paget sittande på ett piano och så en av ganska påklädd flicka från insidan av tidningen.
Etiketter:
Debra Paget,
Paris Hollywood,
Pinuppor,
Tidningsomslag
måndag 1 juli 2013
Från semester till leopard
Nu är det semestertider! Vissa bloggare gör uppehåll, men jag - som vanligtvis är väldigt sporadisk - fortsätter som vanligt. Det kanske rentav blir fler inlägg än vanligt?
Här kommer två omslag till Tidningen Rekord, alltså den tidning som till 1956 hette Rekordmagasinet
I juli 1964 och 1963 var det badflickor eller pinuppor som prydde omslagen. På nummer 28/1964 var det en flicka på en klipphäll som aviserade semesterläsning. På omslaget till nummer 27/1963 var det istället en leopard på en klipphylla som skrämde en flicka så svårt att hon tappade överdelen till sin bikini!
Här kommer två omslag till Tidningen Rekord, alltså den tidning som till 1956 hette Rekordmagasinet
I juli 1964 och 1963 var det badflickor eller pinuppor som prydde omslagen. På nummer 28/1964 var det en flicka på en klipphäll som aviserade semesterläsning. På omslaget till nummer 27/1963 var det istället en leopard på en klipphylla som skrämde en flicka så svårt att hon tappade överdelen till sin bikini!
torsdag 13 oktober 2011
Från Vilda Ville till Plåt-Oskar
Rubriken är egentligen inte min egen, jag har lånat den från tidningen Frihet nr 10 1955, som inleder en artikel med rubriken "Vilda Ville och Plåt-Oskar". Det är en artikel om den då nya "motor-flugan: Stock-Car, hastighetstävlingar på rundbana med skrotbilar i tungviktsklass", som man skrev i ingressen. Längre ner i texten kan man läsa: "Säkerheten - både förarnas och publikens - kräver att en stock car-bana har ett skyddsplank med avbärare av järnvägsräls, inklädda i bildäck, på 8-10 meters avstånd från varandra. Mellan avbärarna löper tre tumstjocka stålwires. Sådana rejäla don behövs för att stoppa en vagn på nästan 2 ton som brakar in i stängslet med 50-60 km:s fart."
Och vidare i texten: "Stock car-bilarna är det intressantaste kapitlet. Det är förkrigsamerikanare, Ford, Chevrolet, Buick, Packard och andra åk. Vagnarna har destination skrotgården men piffas upp av grabbar som kan hantera både växelspak och svetslåga. Stänkskärmar plockas bort, alla glasrutor likaså. Klädsel och stoppning rivs ut, kraftiga störtbågar av stålrör gör karossen krocksäker. Dörrarna sätts igen, och förarna får krypa in genom fönster eller baklucka. Den ordinarie bensintanken opereras bort och ersätts med en liten dunk, fastsatt vid ramen mitt inne i vagnen. Karossen ser ut som en ödekyrka invändigt - all inredning är den lilla bensindunken och förarens spartanska specialstol, som svetsas eller bultas fast vid ramen. En kofångare av mammutklass pryder framvagnen. Mästerverket fullbordas genom att karossen handmålas i kulörer som får en polkagris att verka urvattnad."
På tal om framvagn - den andra bilden visar med all önskvärd tydlighet att en stock-car även har en baksida. Som i det här fallet, med en väl tilltagen pinuppa som håller på att tappa trosorna:
Och vidare i texten: "Stock car-bilarna är det intressantaste kapitlet. Det är förkrigsamerikanare, Ford, Chevrolet, Buick, Packard och andra åk. Vagnarna har destination skrotgården men piffas upp av grabbar som kan hantera både växelspak och svetslåga. Stänkskärmar plockas bort, alla glasrutor likaså. Klädsel och stoppning rivs ut, kraftiga störtbågar av stålrör gör karossen krocksäker. Dörrarna sätts igen, och förarna får krypa in genom fönster eller baklucka. Den ordinarie bensintanken opereras bort och ersätts med en liten dunk, fastsatt vid ramen mitt inne i vagnen. Karossen ser ut som en ödekyrka invändigt - all inredning är den lilla bensindunken och förarens spartanska specialstol, som svetsas eller bultas fast vid ramen. En kofångare av mammutklass pryder framvagnen. Mästerverket fullbordas genom att karossen handmålas i kulörer som får en polkagris att verka urvattnad."
På tal om framvagn - den andra bilden visar med all önskvärd tydlighet att en stock-car även har en baksida. Som i det här fallet, med en väl tilltagen pinuppa som håller på att tappa trosorna:
söndag 6 februari 2011
Från Hortikultur till vanlig roddbåt
Då och då undrar man väl över vad de sysslade med i det nazistiska Tyskland innan de startade det andra världskriget?
Förutom att döda människor med fel genetiskt och ideologiskt ursprung, så kunde nazisterna tydligen designa baddräkter, här en bild ur broschyren German Reich Horticultural Exhibition i Stuttgart april till oktober 1939:

Förutom att döda människor med fel genetiskt och ideologiskt ursprung, så kunde nazisterna tydligen designa baddräkter, här en bild ur broschyren German Reich Horticultural Exhibition i Stuttgart april till oktober 1939:
Hemma i Sverige använde flickorna baddräkter redan 1933 som här från omslaget på tidningen Vårt Hem nr 31 1933:

måndag 27 december 2010
Från September till Maj
Jag läste Fib-Aktuellt första gången 1970, då jag var fyra år. Nu på senare år har jag hittat några nummer som är ännu äldre:
måndag 26 juli 2010
Från Hamburg till Paris
Hos Soppatankar har vi ju tidigare kunnat se fina bilder på s k dödsryttare. Nu har jag hittat en artikel om den irländska dödsrytterskan Maureen O´Hara i den föga vetenskapliga tidskriften Paris Hollywood nr 18 1962, och artikeln i sin helhet kommer här:


Sensation i Hamburg
Kvinnlig dödsryttare
av Etienne Migraux
Special för PH

Unga vackra Maureen O´Hara - irländska till börden och i besittning av all den skönhet som kännetecknar kvinnor från den "Gröna ön" - väcker just nu en sensation i Hamburg genom sitt dödsförakt. Hon är världens enda dödsryttarinna. Som dagligen riskerar sitt liv för att tillfredställa publikens krav på sensation. I en specialbyggd trumma kör hon runt med sin motorcykel och klättrar högre och högre uppför väggarna. Ett missgrepp och hon störtar. Det gäller att hålla konstant fart och långsamt minska den när hon ska ner igen. Det ideliga snurrandet skapar yrsel. Men Maureen behärskar den. Och kör t. o. m. utan att hålla i styret.

Sensationernas kvinna. Endast tjugotre år. Och redan garvad i det hårdaste av yrken. Cirkusartistens. Hon har ärftligt påbrå. Både hennes far och farfar var aktiva artister. Med luftakrobatik utan skyddsnät som specialitet. Rädsla - det ordet känner man inte till i släkten O´Hara. Och Maureen tänker att hålla på med yrket så länge hon har lusten kvar. - Visst har det sina risker, säger hon. Men dom är nog inte större än att jag utan svårighet kan låta bli att tänka på dem. Och går man över en gata i en storstad nu för tiden så är det nog minst lika farligt... Tusentals människor blir överkörda varje år. När jag kör runt i tunnan är jag helt koncentrerad. Tänker inte på något annat än att kontrollera cykeln. En modig kvinna. Inte sant?
Och hur såg då själva tidningsomslaget ut? Jo så här:
Etiketter:
Dödsryttare,
Paris Hollywood,
Pinuppor,
Tidningsomslag
lördag 8 maj 2010
Från gruvarbete till byggnadsarbete
Att nåla upp är ju en fin konst. I alla tider har ju människor försökt att hålla lite fint omkring sig genom att sätta upp tavlor och väggbonader och redan på grottstadiet målade vi på väggarna. Att nåla upp ja... Det finns väl de som tror att pinuppor är en särskild slags flickor, men se det är det inte alls, det handlar bara om att de är uppnålade. I boken 54 år i Lappland utgiven av LKAB år 1957 ser man hur vackert malmvägaren har smyckat sin vägg:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)














