Från snö och modd till slirskydd

Första snön är alltid värst brukar man ju säga. Nu har säsongens andra snöfall inträffat men det är så pass många barmarksveckor däremellan så det här kan nog nästan räknas som "första snön". Ur mitt eget fotoalbum hämtar jag två halkrelaterade bilder som är tagna 1969 eller 1970. Själv var jag inte riktigt kameramogen ännu men det var pappa E. Vid Kopparbäcken utanför Gyttorp hade en Volvo Amazon 65:a hamnat i diket. Den ser dock så pass tilltygad ut så man kan misstänka att den har studsat mot vägräcket som fanns på vägens andra sida, utanför bild:

Det måste ha varit alldeles fruktansvärt väglag den där dagen för vid viadukten mellan Nora och Pershyttan tippade själva grusbilen ner i diket. Ändå ett slags precisionsarbete eftersom huvudledsskylten står upprätt som om ingenting skulle ha hänt:

När väglaget är så besvärligt, då är nog en gammal SAAB med god markfrigång den mest betryggande man kan färdas i, som här i en annons ur tidningen Motor nr 2 1962:

Men det är klart väggreppet handlar ju inte bara om bilmärke och modell, det beror också på själva slirskyddet. Som 12-13 åring tyckte jag att klistermärken från Gunnebo slirskydd var bland det tuffaste som fanns. Att jag därför har en sådan dekal från sent 1970-tal kvar i min samling klistermärken är alltså inte så konstigt:

Från överfylld dunk till utebliven bärgning

Annonsen på baksidan av Teknikens Värld nr 2 1970 handlade om den då tämligen nya: TV-tidningen. I annonsen ser man framsidan av TV-tidningens andra nummer som utkom i början av december 1969:

Omslagsbilden är hämtad från det årets julkalender i SVT: Herkules Jonssons storverk. Upphovsmannen var Tage Danielsson, som också spelade pappan. Genom trollformeln "överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare", bytte far och son Jonsson roller och sonen Herman förvandlas till Herkules Jonsson. I ett av avsnitten tar Herkules hand om en gammal skrotbil, som han snabbt renoverar och gör körbar. Sin, till liten grabb förvandlade pappa, skickar han till bensinstationen för att köpa bensin i dunk. På Texaco blir Jonsson så fascinerad av bensinpumpens räkneverk så han lyckas fylla femlitersdunken med 14 liter. När han sen ska betala så har han inga pengar och försöker "betala" med idolbilder.

Tillbaka hos Herkules för att hämta pengar till bensinen dyker en bärgningsbil - en Volvo Snabbe - upp som ska hämta skrotbilen. Herkules ber dem att ge honom lite mer tid för att han håller på och fixar med bilen. Bärgarna åker istället och tar en fika och under tiden kommer Jonsson tillbaka med bensindunken och bärgarna återkommer från fikat bara för att konstatera att det inte längre fanns någon skrotbil att hämta för den åker Herkules och Jonsson iväg med. En intressant detalj är namnet på bärgningsföretaget har maskerats. Jag förmodar att det hette: "Söders" men här har man dolt bokstäver, så det bara går att läsa "Öder"

Från Koppartrans till Kvarntorp

1953 var Koppartrans ett helt nytt märke, så när man helsidesannonserade i tidningen Transportarbetaren nr 1 1954, då var det lite premiärstämning. I original var annonsen i svartvitt men här blir det med färg. Lite manipulerat alltså, men jag tror inte att någon protesterar mot det?

Koppartrans bensin var raffinerad i Sverige, men i samma nummer av Transportarbetaren annonserade även ett annat bolag som inte bara raffinerade i Sverige. Oljan utvanns också ur svenska råvaror, närmare bestämt ur den närkingska oljeskiffern från Kvarntorp i Kumla kommun. Bolaget hette Svenska Skifferoljeaktiebolaget men försäljningsnamnet var Kvarntorp och huvudkontoret låg i Örebro. Även den här annonsen har fått lite färg:

Högoktanig? Ja allting är ju relativt. I bolagets personaltidning Skifferskriften kunde man i nr 4 1959 läsa:

"I år har dessutom i Sverige oktantalet på bensinen höjts i och med att 97-oktanig bensin förts ut på marknaden. Vårt raffinaderi, som numera är tämligen föråldrat, är inte lämpat att framställa bensin med högre oktantal än 93, varför vi för första gången i bolagets historia för närvarande inte kan leverera bensin, som i kvalitativt hänseende är lika god som den bästa på marknaden. All vår bensin levereras därför nu som s.k. Regular med ett oktantal av lägst 87."

Av annonsen får man ju uppfattningen att bensinen såldes under eget namn, men läser man i Skifferskriften nr 4 1957 är bilden en annan:

"Den goda tillgången på bensin har medfört, att vi ej lyckats få leveranserna till armén under det gångna året, varför hela vår försäljning har skett till oljebolag, varifrån leveranserna fått utsträckas till något mera avlägsna leveransplatser än tidigare. Sålunda leverera vi nu bensin inte endast till Örebro-området och Borlänge utan även till Eskilstuna och i varje fall tidvis till Motala och Kristinehamn."

Lite mer läsning om Svenska Skifferoljeaktiebolaget här

Från Buick till Johnson

Hur många ord är det på en tidningssida? Ja frågan är lika dum som den här: Hur många bilannonser är det i ett nummer av tidskriften National Geografic? Givetvis måste ju antalet variera från nummer till nummer! Nu gjorde jag trots allt ett litet stickprov och kom fram till att det kan vara åtta, som i aprilnumret från 1963. Vilka bilmärken och -modeller annonserades då? Här kommer listan: Ford Thunderbird, Buick Elektra 225:

Lincoln Continental:

Citroën, Cadillac, Chevrolet Impala Sport Coupe, Chrysler Imperial Lebaron Four-Door, Volkswagen. Bäst skulle det vara att visa samtliga annonser men jag valde ut de jag tyckte såg bäst ut. Nej det är ju inte mina favoritbilar, men favoriterna de dök ändå upp i det här numret eftersom det råkade vara en lång artikel om Sverige. Ut genom bakrutan på en Volvo Amazon tittar en flicka. Det roliga med bilden är texten på dekalen i bakrutan: A Product of Superb Swedish Engineering:

Så fanns en bild på en Volvo PV 544 fotograferad vid en IC-mack i vad som artikeln beskriver som: Largest atom bomb shelter in the world, Stockholm´s Katarinaberget can hold 17,000 people in an emergency. Today cars use it as a garage. Drive-in bank at far left and gasoline station offer extra services. Macken finns kvar och heter idag OKQ8 och kan beskådas på Mack & Motell.

Är det någon som undrar hur många annonser för utombordare det fanns i aprilnumret av National Geografic år 1963? Rätt svar, tre. Evinrude, Mercury och Johnson:

Från vilddjur till sällskapsdito

Tänk att tigern förändrades från ett vilddjur som visar klorna vid 1950-talets mitt till en snäll sällskapskatt på cirka 25 år?

I annonsen för Esso i Det Bästas aprilnummer 1954 är tigern klösande vild. På ett klistermärke från omkring 1980 ser tigern snäll ut som om den var hämtad ur en tecknad barnfilm:

Men det kanske var det beskedliga och snälla som var på modet inom bensinreklamen vid början av 1980-talet. Konkurrenten Gulf sålde vad man kan förstå, "svinbillig" bensin med hjälp av en rund och glad liten gris:

Från T-Ford till toalett

För drygt 80 år sedan var det fortfarande ganska ovanligt med bilar och att en kvinna köpte sig en bil var ännu mer uppseendeväckande. Författarinnan Ida Bäckman hörde till dessa ovanliga bilförare och bilägare. 1926 skildrade hon sina erfarenheter med sin bil som hon kallade, Hjulius. Boken hette På och i vägen med Fordhoppa:

Service och reparationer var väl betydligt mer vanligt förr, inte minst för att vägarna var så dåliga och däckens största fiende hette hästskosömmar och låg överallt på grusvägarna. Ida konsulterade därför en s k bildoktor:

Med lite praktiskt handlag och några handböcker klarar väl vem som helst enklare göromål under huven. Åtminstone om man har en Volvo Amazon... som här på omslaget till boken Våra bilar, utgiven 1972 av Brevskolan:

Eller kanske en liten Porsche...? Som på omslaget till Teknikens Värld nr 5 1973:

Och så finns det ju bilar vars service väl mest påminner om att städa i badrummet, men det är ju en annan historia. Denna bil är byggd av George Barris och bilden är hämtad ur Årsbok 74 - Ett panorama i text och bild:

Från 1968 till 1972

Vill man sätta lite guldkant på lördagkvällen så kan man titta i gamla årsböcker och varför inte tidningen Popular Photography's årsbok Photography Annual ? Här editionen från 1968:

Alltså guldkant i bokstavlig mening. Fyra år senare, 1972, var inte inramningen mycket sämre:

Från Norrahammar till Nynäshamn via Ankarsrum

Tack alla orter som har förbättrat vår bekvämlighet! Att bygga om sitt smutsiga och tråkiga pannrum till ett riktigt mysrum, en gillestuga eller bodega blev möjligt med hjälp av Norrahammars energisnåla och fräscha oljepanna. Se här i en annons från Hem och Fritid nr 6 1974:

Sen kunde man fylla sitt sköna och robusta badkar från Ankarsrum med härligt varmvatten, här i en annons i branschtidningen Byggnadsvärlden nr 20 1950:

Ytterligare en sak var naturligtvis nödvändig, för att få det där varma vattnet från pannan om man inte ville ha en kalldusch! Just det: villaolja och då förslagsvis från Nynäs. Här en annons ur Hem och Fritid nr 11 1974:

Från oktober till december

Nu är det dags att liva upp i den mörka höstkvällen med några omslag från tidningen Foto. Förmodligen var det ungefär så de tänkte redan 1963 eftersom de valda så trevliga omslagsbilder, först till oktobernumret:

Och två månader senare ett decembernummer med en flicka på omslaget som inte är obehaglig att titta på:

Från Borås till riktiga vildmarken

För precis 55 år sedan, d v s 1954, skrev boråsbon Axel Gustafsson den märkliga lilla skriften: Det pornografiska träsket. Utgivare var det till Svenska Missionsförbundet nära knutna bokförlaget Gummessons:

Innan detta Gummessons blev huvudleverantör för "missionarnas" förlagsalster hade de ett eget förlag:

Sen handlar allt om att piska leoparden?

Svenska Journalens förlag offrar i vildmarken:

Från Termac till Bonniers

Spionhistorier blir alltid mer upphetsande om man beskådar dem genom en katts ögon, eller vad ska man tro när man ser omslaget till boken Spionbordellen från förlaget Termac, tryckt i Vänersborg 1966:

Fem år senare och ganska många mil norrut kände man sig mera "fräckskön" och lät tryckpressarna "hugga i sten" när B. Wahlströms lät trycka Hugga i sten i Falun:

När det skedde då stod det 1971 i alla almanackor, men då hade Bonniers folkbibliotek redan för länge sedan insett att folket inte kan läsa och hade istället gjort en 45-varvare med hits signerade Cole Porter, som var toppen för alla öronviskare och axelpussare:

Från Bonniers till Termac

Om man var grabb eller tjej 1968 och ville veta vad som fanns under naveln ungefär där benen växer ihop, så kunde man läsa i den intressanta boken från Bonniers folkbibliotek: Fråga Inge och Sten:

1960-talet var en verklig revolution på det erotiska området, egentligen bara jämförbar med 1950-talet eller 1970-talet. Tänk bara på annonserna i kvällspressen för alla "frigjorda" böcker:

Och från just förlaget Termac kom år 1965, författad av Frank Harris, Flossie - en femtonårig venus:

Från Floyd till Ingo

Alla dessa dubbelnamn och par-namn: Svenne och Lotta, Sven-Ingvars, Inge och Sten, Sten och Stanley och Stanley och Livingstone förmodar jag.... Förteckningen kan göras oändligt lång! Floyd Patterson gav namnet åt en hamburger-restaurant-kedja i Sverige någon gång på mitten av 1970-talet; Floyds. Precis som senap och ketchup nämndes alltid Ingo tillsammans med Floyd: oförenligt sammansvetsade, varandras bästa kompis och främsta motsåndare. År 1961 prydde Floyd omslaget till Sporten i dag 1961 - 1962:

På sidan 83 kunde man dock se den här bilden som man kan titta på länge...

Året därefter var det just Ingemar Johanssons tur att vara på framsidan på Sporten i dag 1962 - 1963:

Från parkeringsplatser till armbindlar

Om man skulle ta körkort idag skulle man väl bli kuggad i teoriprovet på någon fråga av typen vad är det som kan vara grått på baksidan? Jag skulle väl svara en katt i skymningen, medan rätt svar är en skylt för parkering av motorfordon i allmänhet eller kanske för Volvo PV 444 i synnerhet!

På frågan vem som bär gul armbindel med fem svarta prickar, skulle jag förmodligen svara punkare eller biodlare, men rätt svar ska vara: en blind person!

Det här var alltså viktiga och nödvändiga kunskaper man fick lära sig om man studerade sjätte upplagan av Vägen till körkortet författad av B. Gustafsson och N. G. Nilsson, utgiven av Sveriges bilskolors riksförbund, år 1955. Och den såg förövrigt ut så här:

En annan populär körkortsbok var Körkortsboken som på Saxon & Lindströms förlag utkom i sin nittonde upplaga år 1964. Författare till den boken var ingenjör Per Wersén:

Tre år tidigare, 1961, utkom på Rabén & Sjögrens förlag en körhandbok av tidningen Motors ansvarige utgivare Nils Ahlgren. Illustrationerna var gjorda av den i bil- och trafiksammanhang kände George Beverloo. Titeln var: Hur kör vi egentligen?

Från batterier till ficklampor

Redan på eftermiddagen sänker sig mörkret och det är många veckor kvar tills det vänder om mot ljusare tider. Fram tills dess får man treva sig fram i kvällsdunkel och kolsvarta natten om man inte har laddat upp med batterier, ficklampor och kamerablixtar. Här en annons för batteriet Berec ur tidningen Foto nr 1 1961:

Även om Berec "varar längre" så undrar jag om det batteriet verkligen kunde överträffa de rödsvarta batterierna Tudor med sina uppladdade katter och sina nio liv..? Här i en annons ur Motor nr 21 1968:

Batterier är kanske ändå inte helt nödvändigt eftersom man kan köpa sig en ficklampa med inbyggd dynamo, eller vad sägs om att "ljuset alstras (...) av en liten generator som drives genom att man med tummen trycker in en hävarm." Här en sida ur katalogen för hösten-vintern 1953-54 från Hobbyförlaget i Borås: