Från förgiftning till saxofoner

I detektivromanernas värld är förgiftning ett vanligt sätt att ta död på offren. I en roman av den den norske författaren Öyulv Gran är det frågan om cyankalium. Romanen Cyankaliummysteriet utgavs som nr 36 1948 av tidningen Alibi-magasinet.

Kanske är matförgiftning (botulism) en mindre vanlig form av förgiftning inom detektivgenren? 1966 slog hotet om sådan förgiftning till i Clyde Allisons bok Go-Go Sadisto och baksidestexten vet att berätta: "The botulism terror threatened every human being in America. And only lover-killer agent 0008 knew that one of seven beautiful women was the traitor about to wreak death on the USA. It was a job for SADISTO and 0008 to foil this vicious plot. It was love, murder, and - GO-GO SADISTO"

Go-go-temat var väldigt vanligt på s k partyskivor åren runt 1970. Här två exempel, Hits a gogo med Frank Valdor Band [Somerset 659, utan år]:

..och Sax a Go-go med Bob Callaghan Orchestra [SM 3047, från 1969]:

Från Nygren till Nordgren

I bästa Kalle Blomkvist stil hjälper pojkarna med de Blå Monarkerna, polisen att jaga bovar. I mitten av 1950-talet gick det utmärkt att sälja cyklar av märket Monark eftersom Varg-Olle Nygren hanterade en maskin av det märket på speedwaybanornas grus. Här en annons i form av en tecknad serie ur Kamratposten - folkskolans barntidning nr 6 1955:

Varg-Olle blev, som nästan alla framgångsrika sportstjärnor, föremål för s k idol- eller samlarbilder. Här en odaterad samlarbild från tidigt 50-tal:

En "flottare" sångare och bandyspelare var Gösta "Snoddas" Nordgren, här på en samlarbild ur Fantomen också den från tidigt 50-tal:

Från Bedrup till Tiedemanns

Allt för mycket bilåkande och allt för mycket tankande gör kroppen både stel och mjuk, men på fel ställen. Det här kände givetvis OK till och för att komma tillrätta med problemet så gjorde man en grammofoninspelning, en EP-skiva, med Bengt Bedrups talade instruktioner och ackompanjerat med svängig musik av och med Arne Domnérus och George Riedel: Spänsta med OK [utan angivet produktionsår]

Vill man inte spänsta med Bedrup och OK, så kan man i flygande fläng kasta sig över disken med Ajax hjälp. Inte visste jag att diskning kunde locka fram såna akrobatiska egenskaper?

Är man mera jordnära och inte vill förlita sig till varken bensin eller diskmedel, när man motionerar och gymnastiserar, så kan man som de här två frisksportarflickorna för 70 år sedan, ta sina monarkcyklar på en liten tur. Omslag till tidningen Sport och Kultur nr 31 1939:

Efter denna "hälsosamma" utflykt i motionskulturens tecken, kan det vara dags för en cigarett. Är det någon mer än jag som osökt kommer att tänka på bensinbolaget Mobil, när man ser örhängena från Tiedemanns Blue Master?

[Annonserna för Ajax och Tiedemanns är hämtade ur Året Runt nr 9 1967]

Från OK till Le Mans

Det fanns en tid då självbetjäning på bensinstationerna var något nytt och modernt. Precis som det var nytt och modernt med livsmedelsbutikernas snabbköp, där man själv plockade varorna i en korg eller vagn. Att pappa tankade bilen när inte bensinstationens personal längre gjorde det var ganska självklart mitt i allt det moderna och nya. När OK chockade annonsens barn, genom att låta mamma tanka var det kanske nytt och modernt? Idag känns det närmast overkligt att det har funnits en tid då inte mammor tankade bilar! Bilen som den här mamman tankar är väl ganska trevlig? En Ford Cortina 1600 GT och annonsen är hämtad ur Allt i hemmet nr 5 1971.

Ungdomsboken Dött lopp i Le Mans av författaren - med det passande namnet - Eric Speed, börjar så här: "Nick tog plats i förarsätet på den blå GT-Monzan och körde ut på startfältet. Så vinkade startern med sin flagga och tävlingen var igång. Nick koncentrerade sig på att köra så jämnt som möjligt och skaffa sig en ordentlig ledning. Men plötsligt hände något. En GT-Ferrari ville inte släppa förbi honom utan började stöta emot Monzan." [B. Wahlströms ungdomsböcker nr 2148-49 (1980)]

Samma tävlingslopp förekommer i en annan ungdomsbok Le Mans 24 timmar utgiven av AB Lindqvists förlag (1963) författad av Michael Gibson och den inleds: "En Aston Martin DB 3 sköt fram runt hörnet på den fallfärdiga hangaren. Hjulen skrek mot asfalten, när den ökade farten och styrde rätt mot en rad träd i fjärran. Alldeles vid hörnet stod två män och iakttog den."

Från Champis till Mer

Helgens höststökande med bilar och båtar kommer att locka fram svettpärlor i pannan även om nätterna bjuder temperaturer under nollgradersnivån, åtminstone här i Bergslagen. Men medan svetten rinner under mösskanten så sköljer man strupen med... vad då? Jo en Champis förstås. Den slogan man använde "..å så en Champis", var ju en slags fortsättning på den slogan som främste konkurrenten använde: "Först en Pommac...". Här en annons från Veckojournalen nr 25 1956.

Tycker man att Champis är allt för bornerande, så finns ju alternativ utan kolsyra. Känner man sig bitsk, väljer man Mer med smak av grape, är man den mustigare sorten, väljer man Mer med smaken äpple.

[Annonser för Mer ur Teknikens Värld nr 12 och 16 1972]

Från havsbris till staket

Nu när höstvindarna ruskar bort alla löv kan man önska sig tillbaka i tiden bara några veckor... till sommarvärmen och kanske till varm men frisk bris från havet. Kanske med en solgul Volvo 145 av 1972 års modell bekvämt parkerad på stranden i vågornas skvalpande:
Men nu är det som sagt var, höst! Istället får man lust att begränsa sig och i så fall kanske med ett staket. Så här på höstkanten kan man ju få en väldig lust att sätta upp staket och kanske lite taggtråd rentav?

[Som av en händelse är båda dessa annonser hämtade ur tidningen Hem & Fritid nr 6 1972]

Från Mobil till Fröken Ur

Idag innehåller annonser och reklam ofta begrepp som "miljövänlig" eller "ekologisk", men för drygt 50 år sedan var det vanligare att attrahera köpare genom att locka med "ekonomiska" produkter. Med skotskrutig kilt uppmanar Mac Mobil bilförarna att tanka flygande hästbensin från Mobil. Här en annons från ett klipp som bör komma från en skånsk dagstidning någon gång i mars 1957. Med annonsens hjälp får man också veta var Mobils samtliga skånska bensinstationer var belägna. Mars 1957? Jo på klippets baksida finns nämligen en annons för linje 3 i den då pågående kampanjen inför folkomröstningen om ATP - allmän tjänstepension:

Numera är det ju många som inte använder armbandsur utan håller koll på tiden genom att titta på sin mobil; jag är en sån... I dagarna är det precis 75 år sedan dåvarande televerket införde en ny tjänst. Jag citerar ur boken Telefon och Telegraf i Sverige del I [1935]:

"En nyhet för Sverige är den i Stockholm den 6 oktober 1934 installerade tidgivningsmaskinen, populärt kallad 'Fröken Ur'. 'Fröken Ur' som konstruerats av Telefon A.-B. L. M. Ericsson är ett slags talande klocka, till vilken vem som helst kan ringa för att få höra tiden på dygnet. Antalet påringningar visade sig från början vara överraskande stort. Under första veckan förekommo ända till 28.000 per dygn, i vilken siffra icke inräknats alla dem, som på grund av den stora rusningen icke kunde komma fram till tidsmaskinen utan fingo svar 'upptaget'. (…) Vad själva tidsmeddelandet beträffar, har det uppdelats i tre delar, angivande resp. timme, minut och sekund. Dessa meddelanden hämtas från olika källor inom maskinen och sammansättas automatiskt till en sammanhängande tidsuppgift. (…) Bärare av de olika intalade orden äro sammanlagt sex runda, plana filmskivor. På dessa ha de olika orden fotograferats på samma sätt som på en vanlig ljudfilm. Varje ord får därvid utseendet av ett mörkt tvärstrimmigt cirkelrunt spår på filmskivan."

Den första Fröken Ur var den då 24-åriga Eva Ulvby, här på bild från boken Telefon och Telegraf i Sverige del I [1935]:

Från Höganäs till en vit Volvo Amazon

I första avsnittet kommer den mystiske doktor Miller till en bensinstation där han köper någon slags radioutrustning. Straxt efter kommer Harry i en vit Volvo PV 544 och frågar stationsbiträdet om han har sett Miller... Så startar den spännande intrigen i ungdomsthrillern Kullamannen som sändes i svensk TV första gången 1967. Enligt uppgift ska bensinstationen vara Shell i Höganäs. Doktor Miller spelades av Leif Liljeroth och Harry, eller "volvo-mannen" gjordes av Fred Gunnarsson. Här några bilder från bensinstationen:

Här kommer en annan vit Volvo, en Volvo Amazon, flankerad av en röd dito. Dessutom en man i hatt och en kvinna med pälsboa som tydligen avser att kliva in i den vita amazonen genom samma dörr? Mystiskt...? En annons ur Veckojournalen nr 12 1965: