Från Vilda Ville till Plåt-Oskar

Rubriken är egentligen inte min egen, jag har lånat den från tidningen Frihet nr 10 1955, som inleder en artikel med rubriken "Vilda Ville och Plåt-Oskar". Det är en artikel om den då nya "motor-flugan: Stock-Car, hastighetstävlingar på rundbana med skrotbilar i tungviktsklass", som man skrev i ingressen. Längre ner i texten kan man läsa: "Säkerheten - både förarnas och publikens - kräver att en stock car-bana har ett skyddsplank med avbärare av järnvägsräls, inklädda i bildäck, på 8-10 meters avstånd från varandra. Mellan avbärarna löper tre tumstjocka stålwires. Sådana rejäla don behövs för att stoppa en vagn på nästan 2 ton som brakar in i stängslet med 50-60 km:s fart."

Och vidare i texten: "Stock car-bilarna är det intressantaste kapitlet. Det är förkrigsamerikanare, Ford, Chevrolet, Buick, Packard och andra åk. Vagnarna har destination skrotgården men piffas upp av grabbar som kan hantera både växelspak och svetslåga. Stänkskärmar plockas bort, alla glasrutor likaså. Klädsel och stoppning rivs ut, kraftiga störtbågar av stålrör gör karossen krocksäker. Dörrarna sätts igen, och förarna får krypa in genom fönster eller baklucka. Den ordinarie bensintanken opereras bort och ersätts med en liten dunk, fastsatt vid ramen mitt inne i vagnen. Karossen ser ut som en ödekyrka invändigt - all inredning är den lilla bensindunken och förarens spartanska specialstol, som svetsas eller bultas fast vid ramen. En kofångare av mammutklass pryder framvagnen. Mästerverket fullbordas genom att karossen handmålas i kulörer som får en polkagris att verka urvattnad."

På tal om framvagn - den andra bilden visar med all önskvärd tydlighet att en stock-car även har en baksida. Som i det här fallet, med en väl tilltagen pinuppa som håller på att tappa trosorna: