Från Indianapolis till Östersund

Jag har nog alltid varit fascinerad av det ombyggda och det hembyggda. I julinumret 1951 av Populär Mekanik, kan man läsa om hembyggda "Hot Rods" som deltog i Indianapolisloppet det året.

Bildtexten till nästa bild löd: "En ombyggd lastbilsmotor, försedd med toppventiler och bränsleinsprutning, drev den 'hot rod' som anmäldes till årets tävling":

Hur såg då denna "Hot Rod" ut? Jo så här och med följande bildtext: "Denna 'hot rod' är tillverkad helt för hand i ett garage på en bakgård":

På en helt annan bakgård och 37 år senare tog jag den här bilden i Östersund i augusti 1988:

I kvarteret bredvid fanns också ett riktigt garage som hade hört till en nedlagd bensinstation:

På gatan utanför stod den... den hembyggda bilen som ser ut nästan som om den hade serieproducerats! En "Volvo 165". Nu vet ju alla att det måste röra sig om en Volvo 145 som har försetts med motorhuv, framskärmar, front och grill från en Volvo 164. Just det här exemplaret som fortfarande finns i fordonsregistret - dock avställd - är av 1970 års modell, så det innebär att även dörrarna är bytta eftersom de har infällda handtag, som kom först 1972, men de här är från 1974 års modell som saknar ventilationsruta i framdörrarna.

Hur såg då omslaget till julinumret av Populär Mekanik ut? Jo så här:

Från badstranden till modevisning

Nu har det varit dåligt badväder några dagar, så istället har jag kollat upp hur badmodet för kvinnor såg ut sommaren 1966. Svaret hittade jag lämpligt nog i tidningen Beklädnadsfolket nr 8 det året. Tidningen innehöll återkommande modereportage alla signerade Brita Störtebecker. Brita var fackförbundspressens svar på TV:s Ingrid Schrewelius och skrev modereportage även i Kommunalarbetaren.

Ingrid Schrewelius och hennes små korta modeprogram Lilla Journalen i TV var alltid lika trevliga att titta på även om man egentligen inte var så intresserad av vad de franska modehusen hade för sig. Just 1966 rapporterade hon om det svenska modehuset Katja of Sweden och deras modevisning i just Paris:

Från tanter till klänningar

Jag har aldrig gillat Robert Brobergs låtar, men jag måste ändå erkänna att han har en viss poäng, när han sjunger; Bredaschlade tanter - är det bästa som jag vet...

Farfar var född på 1890-talet, farmor precis år 1900. Morfar var född på 1910-talet och mormor är född på 1910-talet. Ingen av dem tog någonsin körkort för bil. Mormor och morfar var ändå väldiga resenärer runt om i Sverige, i bil med släktingar eller på bussresor. Bussresorna fick jag följa med på i början av 1970-talet och det var verkliga upplevelser som överträffade det vanliga NLÖ (Nora, Lindesberg och Örebro). Från en av dessa bussresor, eller från två olika? kommer här två bilder. På den första ser vi förutom en massa härliga tanter också en av Bussåkeriet Larssons bussar från Nora.

På nästa bild som tycks vara tagen på någon utsiktsplats ser vi de två smalaschlade tanterna Sonja i grönt (1923-) och Ragnhild i lila (1907-2002)

Från Rock till Fonda

Jag gjorde en snabb koll i min skivsamling efter "tjej på motorcykel" och hittade den här:

Vad jag egentligen ville komma fram till, var att berätta om min besvikelse över en s k kultfilm:
De vilda änglarna [The Wild Angels] , med Peter Fonda. Nancy Sinatra är också med, precis som Laura Derns mamma Diane Ladd och pappa Bruce Dern. Men har man sett Easy Rider med samme Peter Fonda, så har man tydligen blivit kräsen...?

Från Slang till Butelj

I april 1975 åkte mamma och jag ner till Örebro och Lindhska bokhandeln för jag ämnade köpa ett exemplar av boken Junior-Lexikon - en svensk uppslagsbok för dig som är ung och vetgirig, den kostade om jag minns rätt: 43,50:- (i dagens penningvärde alltså: 223,10:-) Jag hade målmedvetet sparat länge för att ha råd att köpa den rikligt illustrerade, 270 sidor långa uppslagsboken.

Det är alltså mer än 35 år sedan jag började köpa uppslagsböcker... Numera köper jag ytterst sällan så dyra böcker men jag har inte längre någon aning om hur många lexikon, uppslagsböcker, ordböcker och liknande "uppslagslitteratur" jag har. Det fanns en tid då jag visste var jag hade alla böcker, men nu är det länge sedan jag ens kom ihåg vilka böcker jag har... Mina "Upplagsböcker" har jag däremot medvetet samlat på samma plats, men jag orkar inte räkna dem. Här några exempel, Kris Winthers, Amerikanskt slanglexikon från 1970:

Haldo Gibsons, Svenskt slanglexikon, från 1987:

Sten Wiklands uppslagsbok i två olika upplagor: Vad är vad på butelj och fat, från 1949

och På butelj och fat, från 1967

Den mest svåråtkomliga uppslagsboken är kanske Mankoffs, Lusty Europe - the only all-purpose guide to sex, love and romance, från 1975:

Från Gislaved till Trelleborg

I samma nummer av tidningen Transportarbetaren kan man hitta annonser för två svenska däcktillverkare. Det är Transportarbetaren nr 5 1960. Med vita däcksidor presentrades Gislaved Speed:

Utan vita däcksidor och kanske redan då mer inriktad på industrins behov av gummiatiraljer, Trelleborg och deras däck, Transportation:

Från Göteborg till Finland

Hos Grandprix 63 finns en lång rad inlägg med tema taxi. Så här kommer - på två skivomslag - en närmast legendarisk droskbil, Volvo PV 831 och 832 som den hade som modellbeteckningar under de år den producerades, d v s från 1950 till och med 1958. Först från Taxibröderna i Göteborg med skivnummer LP 1811 på bolaget Cymbal inspelad 1978:

Sen den finske storsångaren Erkki Junkkarinen från bolaget Blue Master med skivnummer Blue-LP 170, inspelad 1975. Här får även en Volvo 144 från 1974 vara med:

Från Hamburg till Paris

Hos Soppatankar har vi ju tidigare kunnat se fina bilder på s k dödsryttare. Nu har jag hittat en artikel om den irländska dödsrytterskan Maureen O´Hara i den föga vetenskapliga tidskriften Paris Hollywood nr 18 1962, och artikeln i sin helhet kommer här:

Sensation i Hamburg

Kvinnlig dödsryttare

av Etienne Migraux

Special för PH

Unga vackra Maureen O´Hara - irländska till börden och i besittning av all den skönhet som kännetecknar kvinnor från den "Gröna ön" - väcker just nu en sensation i Hamburg genom sitt dödsförakt. Hon är världens enda dödsryttarinna. Som dagligen riskerar sitt liv för att tillfredställa publikens krav på sensation. I en specialbyggd trumma kör hon runt med sin motorcykel och klättrar högre och högre uppför väggarna. Ett missgrepp och hon störtar. Det gäller att hålla konstant fart och långsamt minska den när hon ska ner igen. Det ideliga snurrandet skapar yrsel. Men Maureen behärskar den. Och kör t. o. m. utan att hålla i styret.

Sensationernas kvinna. Endast tjugotre år. Och redan garvad i det hårdaste av yrken. Cirkusartistens. Hon har ärftligt påbrå. Både hennes far och farfar var aktiva artister. Med luftakrobatik utan skyddsnät som specialitet. Rädsla - det ordet känner man inte till i släkten O´Hara. Och Maureen tänker att hålla på med yrket så länge hon har lusten kvar. - Visst har det sina risker, säger hon. Men dom är nog inte större än att jag utan svårighet kan låta bli att tänka på dem. Och går man över en gata i en storstad nu för tiden så är det nog minst lika farligt... Tusentals människor blir överkörda varje år. När jag kör runt i tunnan är jag helt koncentrerad. Tänker inte på något annat än att kontrollera cykeln. En modig kvinna. Inte sant?

Och hur såg då själva tidningsomslaget ut? Jo så här:

Från November till Monark

Tillförlitlighet hette den här motorcykelsporten förr, nu heter det Enduro. Novemberkåsan är den klassiska svenska tävlingen, men grenens "vasalopp" är Gotland Grand National. Jag var med de tre första åren 1984-86, men inte som deltagare, utan som supporter och videofilmare. Jag sprang runt banorna i leran och kylan med dåtidens moderna VHS-kamera på axeln. Om man talar om mobiltelefoner och 1980-talet så är "kylväska" en ganska bra liknelse och VHS-kamerorna var inte särskilt mycket mindre... När Novemberkåsan kördes 1972 såg det exempelvis ut så här om man ska tro Teknikens Värld nr 1 1973:

1973 lanserade Monark sin särskilda tonårskross, modellen 50 MX. Det man särskilt tänker på när man ser de här gamla modellerna är ju den korta slaglängden i fjärdringen. Här en annons från Teknikens Värld nr 6 1973:

Samma år, 1973, visade också Tamara Dobson, eller snarare hennes rollfigur Cleopatra Jones, i filmen med just det namnet, att hon inte bara kunde hantera att Corvette, utan också en crossmotorcykel:

Från Palmolive till Dreamline

Iklädd fluga, omgiven av blommor och omslingrad av den vackra och väldoftande flickvännen sitter den stenkakespisande unga mannen i den här annonsen för tvålen Palmolive från 1950, det året då tvålen hade kommit i nytt format: badstorlek!

Det här är alltså frågan om annonser hämtade ur en tidning från 1950. Damernas Värld nr 19 det året om man ska vara exakt. På nästa sida i tidningen finner man reklam för AB Svenska Warner Kompaniet och deras patentskyddade BH, Dreamline (patentnummer 113.151):
På den tiden var inte bara veckotidningarnas annonser fantastiska att titta på, utan också illustrationerna till följetongerna och novellerna. I just det här numret fanns en novell som hette Pojken i huset bredvid av Alice Carver Cramer och på illustrationen signerad Malaine kan man tänka sig att man ser the girl next door... eller?

Omslaget till Damernas Värld nr 19 1950 såg ut så här och jag undrar just vem som vann blårävsschalen?

Från Slussen till H55

Att köpa gamla vykort hör inte till vanligheterna för min del, men ibland händer det. Får man en hel bunt (ca 25 stycken) inplastade och blandade vykort för bara 20 kronor, så tar nyfikenheten överhanden. Jag köpte två buntar! Nu är jag ju inte någon specialist på vykorts värde, men jag tror faktiskt att jag gjorde ett bra köp...? Vad sägs om Slussen i Stockholm med en vacker blomsteruppsättning i förgrunden och hela Gamla Stan i bakgrunden? (vilket år: ingen aning, men poststämplat 1972)

Talar man om svensk formgivning och utställning och inte pratar om Stockholmsutställningen 1930, ja då är det alltså frågan om H55, som avhölls i Helsingborg (eller stavas det Hälsingborg?) år 1955:

Från Kvarntorp till Kilsbergen

Det var likadant varje semester under hela 1950-talet. Sören skickades av sina föräldrar hem till norra delen av Kilsbergen, från det svavelstinkande helvetet i Sverige på den tiden: Kvarntorp!

Hon i vitt, min farmor, sa att dom skojade till det när de tog bilden.. och ville att det skulle se ut som en reklambild för Kooperativa Förbundets Cirkelkaffe

Det påstås att kvarntorpsborna hade "rena kläder" förvarade i Örebro, som de bytte om till när de skulle vistas i Örebro, bara för att det inte skulle "lukta kvarntorp" om dem....

Utvinningen av råolja ur den närkinska oljeskiffern är förmodligen det mest kostsamma industriprojekt som någonsin genomförts i Sverige. Bakgrunden till det hela är däremot lättbegriplig. Det var världskrig och landets import av råolja och bensin begränsades starkt. Själva hade vi inga anläggningar för att raffinera, det innebar att all högoktanig bensin som kunde importeras reserverades för Flygvapnets behov. Det är här som fyndigheten öster om Hällabrottet utanför Kumla skulle få sin betydelse och orten sitt uppsving. Redan under det första världskriget hade den svenska marinen skapat ett skifferoljeverk utanför Gössäter på sedimentberget Kinnekulle för att försöka trygga sitt behov av olja i händelse av belägring. Det var också den beredskapslagrade industriutrustningen som blev början för anläggningen i Kvarntorp. Kvarntorp kom att bli som ett stort exprimentalfält - om man nu vill tala äppel-, eller bärspråk - ingenjören Ljungström uppfann sin egen oerhört elektricitetsförbrukande metod som innebar att man via borrhåll med nedsänkta "doppvärmare" förgasade petroleumprodukterna direkt ur marken. Annars handlade det alltså om ganska traditionell skifferbrytning, där man sedan brände skiffer i ugn för att få oljan att "svettas fram". Men det andra världskriget tog slut. Sveriges produktionskapacitet var intakt, som man brukar säga när man vill försöka förklara varför Sverige under 1950- och 60-talen kom att bli en av världens rikaste och snabbast utvecklande länder.