Från Vilgot till Lena

Jag har sett honom, hört honom talat. Han tilltalade inte mig. Han var lång, längre än jag. Kanske en meter och nittio centimeter, i så fall sju centimeter högre än jag. Vad han sa, minns jag inte.

Kryptiskt eller hur, nästan som inledningen i en bok av Per Wahlöö... Nu handlar det dock om Vilgot Sjöman. Hans namn är identiskt med namnet på ett av mina "kramdjur". Det var ingen björn, ingen katt. Han var gjord av tyg och trassel, och såg ut som en sjöman eller sjörövare och mina föräldrar kallade honom "Vilgot Sjöman".
Båda dessa Vilgotar har jag alltså sett! Den riktiga var nyfiken som jag och han erkände det också genom två filmer och en bok med just det namnet, Jag var nyfiken:

Sen var ju Vilgot, eller snarare Lena nyfiken i landets nationalfärger: Nyfiken gul och sen Nyfiken blå. För filmaren och regissören var det mycket besvär och magliggande:

Genom den typiskt svenska nakenheten sålde filmerna som smör: