Från träkol till Lindy hop

Jag har läst någonstans att landets sista träkolshytta, den i Svartå kunde läggas ner 1966 eftersom de då hade ett tillräckligt stort lager av tackjärn för att förse landets sista användare, Pentaverken i Skövde, under ytterliggare två år. I Skövde inblandades det träkolssmälta tackjärnen i gjutningen för att uppnå någonslags seghet i B 18-motorernas motorblock. Pentaverken bytte förövrigt namn till Volvo Skövdeverken, redan 1961.

I början av 1960-talet fanns ju som bekant bara en TV-kanal. Kanske bidrog det till att befolkningen i högre grad roade sig på andra sätt. Det var väl betydligt fler evenemang i folkets hus och i folkets park och så var det exempelvis i huvudorten i den kommun där Svartå ligger, Degerfors. Där kunde det gå livat till när 1960-talet var ungt: först en bild som verkar väldigt "kinky" men är förmodligen från en "sansad" maskerad och sedan en bild är från ett uppträdande med två damer som tydligen kallades: "Baby Dolls", frågan är om de var lokala förmågor eller kända artister?

Från Degerfors kommer ju annars två lokala förmågor som också är kända artister om än inom två olika genrer, jag tänker på Ralf Edström och Nils Landgren.

Nu har jag nyss nämnt trombonisten Nils Landgren. Tidigare har jag skrivit om bland annat Monica Zetterlund och Miles Davis. Nu är det kanske på sin plats med en varning: Jazz är farlig...? Åtminstone om man ska tro boken Jazzen anfaller från 1946.

Särskilt farlig är den kanske för att den föder lusten till dans och dess värsta form är enligt boken det som kallas Jitterbug, men som också är känt som Lindy hop.

Nu skulle man kunna läsa den här boken som bara en tokig och töntig skrift som försöker misskreditera jazzmusiken, men den är istället oerhört rasistisk och blir man sen medveten om att bokens författare Erik Walles var en av landets ledande nazister under mellan- och efterkrigstiden, så blir ju inte den rasistiska grundtonen så oväntad. Walles - som för övrigt påstås vara är en latiniserad form av Dalarna - härstammade från Malung.

Själv blir jag som - inte klarar ett enda danssteg - oerhört fascinerad av de som sysslar med Lindy hop. Varje sommar träffas dess utövare från hela världen i den lilla gruvorten Herräng, i Roslagen, http://www.herrang.com/ för att bland annat slänga varandra runt väggar, tak och golv i Herrängs folkets hus, här ett klipp från 2007: