I mars och april för femtio år sedan, alltså 1959, spelades den kanske allra bästa jazzskivan genom tiderna in. Vid pianot satt Bill Evans och tillbad tangenterna, bakom saxofonen lurade John Coltrane och själva trumpetandet ordnade Miles Davis. Skivan heter Kind of Blue. Här en annan inspelning av skivans inledningsspår, So What:
Pojkarna i Bångbro - under Monica Zetterlunds sommarlov där - hade förmodligen ett mer vårdat språk än Miles Davis hade en gång i Chicago, då han på Monicas oskyldiga fråga: "What do you want?" svarade henne: "I want to fuck you, babe!".
Däremot kan man misstänka att bångbrograbbarna först var skeptiska mot henne som "utböling" (som vi i Bergslagen, brukar kalla människor från främmande trakter) innan de begrep att hon också kom från en bruksort - om än värmländsk dito - och därefter kom att betrakta henne som en jämlike.
Några mil västerut från Bångbro räknat, i Hällefors, där för övrigt stålverket också kom att ägas av SKF, spelade Gunde Johansson i februari 1963 in sina tolkningar av Dan Anderssons dikter (skivnummer: BLE 14 267). Baksidestexten skrevs av Dan Anderssons gamla vän och biograf, anarkisten Waldemar Bernhard, där han avslutar med följande citat ur Dan Anderssons Omkring tiggarn från Luossa: "Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda led jag för min oro, otro och min heta kärleks skull".
...en vacker filmstjärnebild av Monica. Får nog börja leta efter några 60-tal vinyler med henne.
SvaraRaderaDet tycker jag verkligen att du ska göra. Snyggare jazz-sångerska från Hagfors går inte att finna...
SvaraRaderaJag önskar dig lycka till eftersom jag aldrig har sett skivor av henne på loppisar eller motsvarande, givetvis undantaget den jag köpte i Visby 1983.
De flesta jag innehaver har inhandlats i äldre skivaffärer som i början av 1990-talet hade sjuttiotalare kvar i sina skivställ. Mina Monica-skivor som jag inte själv har köpt kommer från min rara svärmor och den gången hon kastade ut sin vinylspelare..