Från Wien till Örebro

På tal om film så kan jag berätta om biografen Palladium i Örebro som invigdes 1925 och ombyggdes 1943 och fick då namnet Rio. På 1970-talet blev biografen ett tempel för män med håriga handflator, eller som örebrojournalisten emeritus Alf Rune Karlsson skriver i sin bok Filmvägen till biogatan (1998): ”Under 70-talet blev Rio känd som stadens mesta porrfilmsbio och kallades stundom ’Porrio’. 1983 övertogs Rio av en privat ägare som tidigare hade varit föreståndare för biografen. (…) Sandrews i Stockholm övertog biografen i mars 1985. (…) Under 1990 körde Sandrews Rio parallellt med Sandrews 123. Men i april sommarstängde Rio. När det var dags för höstsäsongens start i augusti meddelade Sandrews att det rådde filmbrist och sköt upp Rios start på obestämd tid. Men någon nystart kom aldrig och gamla Rio var stängd för gott”.

Jag besökte Rio först under Sandrews tid, men den sista gången jag var där såg jag en film som säkert hade fungerat bra även under 1970-talet, nämligen Robert van Ackerens Die Venusfalle (1988), eller Venusfällan som är den svenska titeln. Filmen handlar om en man som redan har en fästmö men som börjar förföra andra kvinnor eftersom hans hunger efter kvinnor är omättlig. Man kan nog säga att det var de oklädda aktriserna som gjorde den filmen - trots att många av dem varken hade en karriär före eller efter filmen - och manuset hade verkligen inte fungerat som radioteater…

Sonja Kirchberger, som spelade Coco i filmen är ett undantag. Hon har gjort en lysande karriär i TV-serier och TV-filmer och har enligt www.imdb.com medverkat i 56 produktioner efter Venusfällan. Skådespelandet är väl Sonjas andra karriär, eftersom hon som tioåring 1974 började som balettdansös vid operan i sin hemstad Wien.